måndag 31 december 2012

Summan av kardemumman

Jag brukar alltid tänka lite extra på vad som hänt under året under den sista veckan innan nyår, detta år inget undantag. Oftast är det när jag mockar jag tänker mest kreativt för just den sysslan kräver  inget av mina geniknölar:)
Nyårsafton är lite som en dag att lägga gammalt elände bakom sig, nytt fräscht år och stadigt går vi mot ljusare tider. Kan det bli bättre?
Frestar med en sommarbild från gården, min fina jätteriddarsporre.


Såklart är mina förluster i stallet bland det vidrigast man kan vara med om, materiella saker brukar av någon anledning alltid gå sönder på löpande band för oss, så det är såklart trist och kostsamt men fortfarande är det "bara" saker.

Men det finns en händelse som kunde ha blivit värre än allt annat som hänt tillsammans, min son var med i en våldsam bilkrasch och måste ha haft en ängel med sig i den stunden. Det fanns liksom inte någon plats kvar i bilen, den var ihopklämd från alla håll och ändå kröp båda killarna levande ur vraket. Sonen var blåslagen, hade skärsår och en bula i skallen stor som en apelsin.
Men som sagt med tanke på hur bilen ser ut är det ett under att han lever, jag ryser i hela mammahjärtat!

Men man får inte glömma att det hänt lite bra saker också! En härlig dag hade jag med Blå-Band i våras då vi vann på en tävling, precis så här lycklig blir man då!
 
Ytterligare en underbar händelse är ju min fina fölunge.
video
 
Sen är jag enormt tacksam över de vänner jag har, min underbara familj, ingen glömd! Sist men inte minst den underbara mannen, han är bara så bäst<3

                                                            Gott Nytt År alla!
 

söndag 30 december 2012

Vem vill se min snorkråka!

Kärt barn har många namn och alla smeknamn blir inte lika tjusiga som andra.
Jag köpte min snorqråka i April -11 då var han två år, tussig och lite i fulåldern, men såå söt såklart.
Just då kändes det lämpligt att köpa en ung påläggskalv och jag visste att en bekant hade en "över" så jag kontaktade henne.
Jag tog med mig min vän Lollo ( kommer att återkomma till ett "bus" vi hittade på till hennes 50 årsdag)  som jobbar som hästmassör för att hon skulle hjälpa mig att se det en "rosenskimrandejätteköpsugen" hästnörd inte ser :) Hon gjorde tummen upp och jag hämtade.
Så här såg han ut när jag hämtade honom...
 
Han är e. Quaterback - Swift -Ceylon. Heter Quatersong och har ett underbart psyke, liksom alla rätt i huvudet och har bara sagt "ja tack matte vad vill du göra" vad vi än ska göra. Planen och drömmen fanns såklart att visa honom på 3-års, men under våren växte han och det fanns inte en chans att jag skulle ha satt igång med träning då.
Här i våras.


Jag har tagit det väldigt lugnt med honom för jag vill ha en hållbar häst, detta är ju mitt framtidshopp. Apropå hopp så är han löshoppad en del och det tycker han är jääätte kul, han har väldigt lätt för sig och är totalt orädd och okomplicerad.

Den nya planen jag har är att visa honom på kvaliten och det är vad vi ska ha som mål nästa år, MEN om jag känner att han inte är färdig hoppar jag över den också, tror inte på att pressa växande djur.
Han är verkligen mattes prins och är så stolt när jag sitter på hans rygg, det är väldigt kul att ha en så här lovande häst att jobba med!
Här som söt fölis :)

snorQråkis kommer ni att få läsa mer om, det kan jag lova!

lördag 29 december 2012

Oops, nu riskerar jag lynchning.

Just ätit lunch och värmer upp mig efter förmiddagens sysslor i stallet, det tar ju sin lilla tid att mocka elva boxar, lägga iordning kraftfoder och packa höpåsar till alla hästarna för fyra mål mat.
Jag är jätteglad att vi bestämde oss för att snitta silaget innan vi rullade det, det har jag redan sparat både tid på och onödigt dragande och slitande vilket jag fick ont i ryggen av.
Alla moment jag kan förenkla och underlätta i stallet är guld värda och jag älskar att snoka runt på andras anläggningar för att se om någon varit smartare än jag och gjort bättre lösningar.
En av mina fiffigaste lösningar är ju såklart att få hjälp och ibland (under visst hot) hjälper sonen mig med höpåsar, då blir mamma glad. Han skulle nog hellre dö än att jag la ut en bild på honom när han gör det, men jag lyckades för ett tag sen få till en bild och såklart måste den väl läggas ut som bevis på att jag har en hjälpsam son?
Silaget förvaras ute under ett skärmtak.
Av någon anledning så vänder sig båda mina barn om när jag kommer med kameran i högsta hugg, jag älskar att fota och bli fotad, den genen har jag verkligen inte nedärvt till dem. Den underbara mannen är nog heller inte så förtjust i att bli fotograferad men han har gett upp att försöka undvika att komma med på bild, han vet att frun i huset är envis och jagar efter med kameran tills bilder i önskat antal är tagna!
Tur att hästarna inte springer iväg när matte/matmatte kommer med kameran!
Här är Qråkan, som nästan kryper in i kameran, mattes lilla prins :)

 
 
 
 

fredag 28 december 2012

Planera en fölunge

Det är väldigt skoj att sitta och bläddra bland vackra hingstar och väga för och nackdelar man tror kan påverka vad för fölunge man får tillsammans med det sto man har.
Razzia på tävling

I detta fall var det denna förtjusning blandad med en besvikelse att skadan Razzia hade inte ville läka, men hoppet fanns där och just hopp är något jag alltid kan säga att jag har en god potion av.
Valet föll till sist på Sir Oldenburg jag tyckte hans exteriör kunde komplettera Razzias väl och så fanns tanken där att min fölunge skulle komma ut och vara svart med fyra vita strumpor och en bred lång bläs. Sagt och gjort jag åkte till seminstationen och vi räknade ut när lämplig tidpunkt borde vara att seminera, vi seminerade på utsatt dag och hon tog sig direkt.
Minns när jag åkte från stationen efter dräktighetskontrollen att jag ringde halva min telefonbok på hemvägen för att stolt som en tupp meddela att jag minsann skulle få en föööölunge.
Razza som själv var en ganska stadig bit dolde länge att hon var dräktig, här är en bild när hon var nio månader gången. Då har hon fått en gosig fölismage.
Står och njuter i vintersolen.
Sen blev hon väldigt tung på slutet och dessvärre väldigt halt, stackarn fick beastningsfång i båda framhovarna, å va jag led med min häst då. När hon hade gått elva månader kunde jag bara flytta henne mellan två boxar i stallet för att mocka, såklart fick hon smärtlindring men alla som haft en fånghäst vet hur smärtsamt det är.
Till råga på allt gick hon över fem veckor, eftersom hon ofta låg ner och emellanåt jämrade sig trodde ju jag ofta att hon var på gång att föla, så jag sov inte en hel natt på mååånga veckor.
Men till sist kom ju dagen D och fölis ville komma ut. Förhoppningen var hög och det lilla önskemålet om färg strumpor och bläs fanns med i förhoppningen.
När första hoven stack ut såg jag ett helt ljusbrunt ben, hm OK tänkte jag ,tre strumpor och bläs då! När nästa framben tillsammans med nosen började kika ut ser jag ytterligare ett brunt ben OCH en brun nosrygg, tusingen tänkte jag, men kanske en tjusig stjärn och två vita bakben kommer snart?
Ja, ni ser ju själva hur min svarta häst med fyra vita strumpor och bred lång bläs blev, MEN såklart är hon den mest bedårande fölunge man kan tänka sig!


Nu är det dags


 




Fölis uppväxt kommer i ett annat inlägg, har små söta filmsnuttar när hon busar och leker, så söt!
 

torsdag 27 december 2012

En olycka kommer aldrig ensam

Det säger ju talesättet och jag kan skriva under på den, tyvärr så fortsatte min otur och då menar jag egentligen inte de prylar som bestämde sig för att gå sönder under hösten såsom, drivknutarna på bilen, ett exploderat däck på hästtransporten med häst i, bromsar som gick sönder när jag körde och ett avgasrör som rostat sönder. Inte heller en strulande diskmaskin eller två trasiga dvd spelare.
Nej jag menar mitt inköp av en ny häst.
Med Blå-Band borta och vissheten av att "bara" ha qråkan tre år som ridhäst kändes min tävlingskarriär väääldigt långt borta, så min idé var att köpa något lite äldre som jag kunde ha en plan att börja tävla lite på våren -13.
En färdig häst finns det ju ingen möjlighet att finansiera för en vanlig hästbonde, så jag tänkte 5-6 år gärna lite rå, gör jobbet själv så att säga.
Jag plöjde mig genom sida efter sida på Häst Net svarade på en hel del anonser och provred ett gäng, men det fanns alltid något litet som inte föll mig i smaken, snedmusklad, okvicka rörelser, passartad skritt och "märklig" upplevelse vid ridning. Jag ville verkligen hitta en perfekt häst till mig, frisk, sund, snäll, bra gång och inga konstigheter eller dumheter.
Här är Sean Connery in action och det var inte kul att sitta på när han bockade, så inget mer sånt för mig!

Att jag vill ha en frisk häst efter denna höst av elände behöver man inte vara kärnfysiker för att lista ut, jag har ju köpt två konvalescenter innan och dom läkte visserligen ihop och dog inte i sviter av sina tidigare skador men jag ville inte chansa denna gång, man orkar inte förlora hur många hästar som helst...
Till slut hittade jag en lämplig häst som var 6 år och jag blev meddelad att hon var helt okomplicerad, inga konstigheter och inriden i somras. Hon rörde sig väldigt bra och verkade genomsnäll när jag provred, jag slog till. Innan jag fick hem henne hittade jag en film på you tube från hennes uppfödare (de hade sålt henne i somras till min säljare) där de filmat hennes bakben och jag frågade om den eftersom jag inte såg något att reagera på den, då fick jag veta att hon ibland lyft ena benet konstigt vid ryggning men att de kollat upp henne på klinik hon var ultraljudad i bakknän och plåtad hela överlinjen OK och h*n hade aldrig märkt något konstigt med henne, jag frågade då några extra frågor och poienterade att jag inte var intresserad av att köpa en häst med problem och blev lovad att så inte var fallet. H*n menade på att hästen nog bara behövt stärkas upp och det köpte jag då hon enligt uppgift inte var riden förrän nu i somras och vilken "ungis" är inte instabil i perioder tänkte jag.
Jag köpte, hämtade och märkte redan första dagen att något inte stod rätt till, hon står hela tiden utställd som en sågbock och har symptom som en shiveringhäst. Jag blundade några veckor för problemet och tänkte att hon behövde stärkas upp mer, aklimatisera sig ja, ursäkterna kan bli många när man verkligen, verkligen inte vill öppna ögonen och erkänna att man köpt en fet nitlott...
För att göra en lång historia kort vet jag nu i efterhand att hästen var inriden som treåring, riden och tränad något år men sen började problemen i bak och då slutade hon ridas, dessutom fick jag då även veta att hon hade sadeltvång, en "liten" detalj som jag anser väldigt viktig att meddela en köpare.
Såklart reklamerade jag hästen men säljaren vägrade ta tillbaka, så nu står jag med en häst jag absolut inte letade efter, som inte är okej, en rättstvist jag verkligen inte hade planerat in efter denna höst med ett resultat att jag inte har känt ridsug på flera veckor, energin är liksom slut.
Jag återkommer i ämnet när något nytt dyker upp.
Med tanke på att "efter regn kommer sol" borde jag få det soligaste och bästa 2013 som bara går med en underbar fyraåring och en fölunge som utvecklas till en vacker åring :)

Här är hon en vecka
Och nästa inlägg kanske blir en resa genom dräktighet och fölning, eller en presentation av Qråkan, vi får väl se.

onsdag 26 december 2012

Att förlora tre hästar inom tio veckor...

det händer ju inte eller hur, det har jag också tänkt flera gånger denna höst men dessvärre är det precis vad jag gjort.
I somras hade jag inte mindre än fyra vuxna hästar och en helt egengjord fölunge, stora planer fanns och tävlingar och träningar var bokade. Kan det bli bättre för en regelrätt hästnörd, nej, verkligen inte.
Jag var enormt lycklig över min fina fölunge, ett sto e. Sir Oldenburg som jag själv förlöst och varit nära sen födseln, där fanns dock ett orosmoment, för hennes mamma hade fått kraftig belastningsfång under senare delen av dräktigheten som inte "gav med sig" förrän fölis var tre-fyra månader. Och med tanke på hennes tidigare skador (anledningen till betäckning och förhoppning av läkning under tiden) och fången visste jag att min fina hästs dagar var räknade, här gällde det att hålla henne kvar så länge det gick för fölis skull. Där visste jag och hade en möjlighet att förbereda mig på ett avslut.
Mamma till fölis Razzia, ett sto-99 e. Regazzoni, en vänligare häst har jag aldrig stött på och mer ridbar häst har jag aldrig suttit på, min besvikelse var enorm när hon blev skadad och efter två års kämpande inte blev helt fräsch beslöt jag i samråd med vet att betäcka och se vad tiden kunde göra.
Jag är iaf glad över min tid med Razzia, hon var alltid så positiv, till allt!
Och stolt häst på prisutdelning
Och ännu stoltare, med sin fölunge
 
 
Nästa underbaring att presentera är den ljuvliga Sean Connery f. -2007 e. Sandro hit, honom "ramlade" jag över och köpte på lite chanstagning ganska nybehandlad då hans matte inte kände att de klickade tillräckligt för att fortsätta tillsammans. Den skada han hade läkte ut ganska snabbt och jag hade en rätt så tuff uppgift framför mig med "seanconnery airline" som jag kallade honom då han hade mer energi och bus i sig än normalhästen:) Men guuud vilken go häst det var, en liten knähund på 173, som älskade när man drog honom i tungan..
video


Honom fick jag hem i juni -11 då var han fyra år, han vilade nästan hela sommaren innan jag började rida, kan säga att jag alltid hade säkerhetsväst och "handtag" på sadeln, då han var enormt explosiv och vig. I Mars ungefär tyckte jag att det var konstigt att han aldrig fällde av sig vinterpälsen och han blev trist att rida, han tyckte liksom inget var roligt. Då sprutade vi honom med vitaminer och justerade foderstaten i hopp om en sådan enkel förklaring. I Juni red jag på honom för sista gången då han kändes hängig och fortfarande var lurvig och vi började söka svar varför han inte mådde bra och det är ju inte alltid enkelt....
Gullegris!
 

Med hans symptom misstänkte vi Cushings och blodprov visade att så var fallet, däremot på det andra provet visade ingenting, vid det läget hade han börjat bli annorlunda i sitt beteende, han blev arg mot andra hästarm gjorde utfall mot en av mina inackorderade tjejer och det började bli brått att hitta orsaken och främst, går det att bota och kan jag få tillbaka min lovande fina dressyrhäst?
Nästa presentation är mitt fina fina sto f. 2003 e. Remember. Blå-.Band köpte jag i september -11 även hon hade varit konvalecsent i ett år och jag vågade chansa på henne. det var en välutbildad häst som hade kvalat till och ridits på 7-års championatet i falsterbo, där hon kom på 14 plats i finalen, så jag såg min chans att lära mig massor och framförallt ha roligt med denna urmysiga häst. Vi rehabtränade under vintern och på vår första tävling en Msv C kom vi på en andraplats på nästan 70%, guuud va stolt jag var och så enormt glad att ha fått tillfället att förvärva en sån underbar häst. Hela våren -12 gled jag runt i ett lyckorus med denna häst, vi red i div 1 laget för vår klubb och placerade oss på flertalet tävlingar.


Vi hade så himla kul på träningarna och jag hann lära mig massor, jag och min underbara tränare Maggan Osmund njöt nog lika mycket under träning och vi smidde planer, övade seriebyten och började nosa på piruettgalopp, frack inhandlades och tävlingssäsong -13 planerades.


mellan det var det också en så mysig häst att hålla på med, jag var kär..

I henne Sean Connery och Razzia.

En fredag efter jag varit till "byn" ett ärende kommer jag åkande på vår väg och jag ser en häst ligga i hagen, inte jättevanligt så sent på hösten så min första tanke var "FAN en häst är död" såklart hoppas och vill man tro något annat när man skyndar runt stallet för att klla. Jag ser tre par öron och ingen av dem är min häst, när jag kommer fram till hagen förstår jag att det är min fina, fina häst som ligger där, jag ropar till henne mest av vana men jag ser på långt håll att det är en död häst som ligger där. Helt kall i bröstet går jag runt henne och ser att hon fått en spark mitt i pannan och hon har fallit ihop säkert helt stendöd innan hon landade. Jag sa för mig själv "det är inte sant" flera gånger medans jag strök pälsen på hennes kind och förstod att hon, mina drömmar och alla roliga planer var borta!

Det var en blåsig dag och hästarna busade en hel del, förmodligen har dom lattjat och någon har i sin glädjeiver råkat placera ett långt ben helt åt fanders... en riktigt hemsk men olycklig olycka.

Mitt i denna sorg var jag tvungen att ta nästa beslut att låta fina Sean somna in, han hade börjat vingla och bete sig ännu märkligare så två och en halv vecka efter Blå-Band hittats död i hagen fick också Sean dra sin sista suck förmodligen var det en tumör i hjärnan som ställde till det.

Och då visste jag hela tiden att Razzia inte kunde vara kvar så länge till och när fölis fått sin fölkompis på plats och försäkringsbolaget bearbetat papprena fick jag leda min tredje häst sina sista steg.
Tror egentligen inte jag har berabetat detta än, det har varit lite för mycket så allt känns overkligt och jag kommer nog att behöva tid att ens förstå att dessa underbara djur inte längre är med mig.
Tungt, riktigt tungt!


snöigt värre

Kung Bore är på ett synnerligen gott humör och ser till att vi inte lider brist av snö, som sagt tjusigt, men lite mer jobb. Den underbara mannen satt i traktorn drygt fyra timmar igår och bara flyttade jättetung snö från gårdsplan, infartsväg och utgångar till hagar så vi har en jääätte hög precis ovanför dammen, lite strategiskt tänkt då smältvattnet hamnar där vi vill ha den.
Dammen blev till av en anledning, för att leda bort vatten från hästhagarna och att den blev så stor var för att vi behövde mer sand till ridbanan och sand har vi överallt där vi gräver. Mycket praktiskt!
Här är dammen i sommarformat.
 
Planen är att anordna ett bra ställe att sitta på runt dammen men det prioriteras hela tiden andra saker som känns viktigare för oss att bygga eller färdigställa. en dag kanske....

Jag är i rensartagen, förra vintern hade jag fyra vuxna hästar och såklart utrustning med råge till alla, denna vinter står nu två hästar i mina boxar, min snart fyraåring och efter ett väldigt misslyckat hästköp en snart sjuåring. Men jag är mitt i en rättstvist för att få lämna tillbaka henne (kan återkomma till det i ett eget inlägg) vilket innebär att det blir en vuxen häst kvar. Och hur många täcken behöver han, verkligen inte alla sjuttioelva täcken som finns att tillgå :)

Skulle nog kunna ha en loppis men tänker lite framåt också, fölis blir ju stor hon också en dag och det kanske "går åt" några täcken under hennes unghästtid? Fast kränger jag iväg några täcken nu får jag ju köpa nytt till henne sen och det är ju också kul... får fundera på den!
Har hängt undan ett antal träns, kandar, grimmor och linor, packat ihop två ikeakassar med shabrak och en proppad med benlindor som jag säkert inte heller kommer att använda, hmm en loppis kanske inte är så dumt ändå!

Sitter här med en liten knorr imagen, drömde en så trist konstig dröm. Jag vaknade ur den ett par gånger men fortsatte drömma samma igen när jag somnade om, även fast man vet att det bara är en dröm går man runt med en konstig känsla ett tag dagen efter... Jag vet inte hur andra drömmer och/eller upplever sina drömmar, men jag drömmer som en film, väldigt detaljrikt och med många av mina tillhörigheter och många i min bekantskapskrets med i drömmarna.
Det blir lite skoj, då jag ofta drömmer om folk som jag verkligen inte träffar ofta och favoritdrömmen är när min Pappa är med, då han inte längre är i livet känns det lite som att jag har fått träffa honom när jag vaknar ur en sån dröm. Han var så mycket mer än en pappa, han var en av mina bästa vänner, saknar honom så!
Nu ska jag fortsätta min långfrukost med att se ett avsnitt "charmed", tänkte roa mig med att se igenom den serien igen, gillade den när den gick på tv.

tisdag 25 december 2012

Genom målsnöret

Tror det är många med mig som har känslan av att vägen till julafton kantas av en hel del saker som ska uppnås, nu så här morgonen efter dopparedagen innfinner jag mig i ett slags lugn av att inte ha några som helst saker kvar att planera.
Gårdagen blev en lugn men trivsam tillställning med paketöppning på fm här hemma med sonen, dottern och hennes pojkvän, tomteluva på, julmust, knäck och julemusik i bakgrunden. Jag fick en hel del fina klappar så lite snäll hade jag nog varit.
Fick förresten en underbar julklapp av en av mina härliga inackorderingar, hon mockade och packade höpåsar åt mig, kändes lyxigt att "bara" svassa runt i stallet, fixa lite kraftfoder och pickla lite.
Sen blev det sedvanligt firande hos min mamma
Mamma och jag.
 
såklart innefattade det även i år på tok för mycket mat, jösses vad man ska trycka i sig! Julmust och nubbe är också ett måste, plus julsånger... eller en julsång egentligen.
Vi är helt insnöade på hej tomtegubbar, så insnöade så vi har fått en grej på den, vi "måste" nämligen ringa upp kära vänner och sjunga den, såklart är vi helt övertygade att våra kära uppskattar det enormt!! Vi fick beröm igår att kören var stor och ljudlig, måste då påpeka att "vi" innefattar mig, syrran och mamma, de andra sneglar mest med himlande ögon på oss och vägrar ta en ton, larv! :)
Vi hade också ett jättelyckat julklappsspel med massa bra att ha saker man ville ha!


Väl hemma igen kom jag och den underbara mannen genast ner på jorden och tillbaka till verkligheten då en häst "ramlat" över i fel hage och såklart innebar det söndrigt staket och några stolpar låg som plockepinn, nu var det ingen fara på taket då hästarna stod och vänslades, svårare var det att få ner en ny stolpe och det blev en hel del pulsande i snön för att dra upp trådarna igen. Men så är det med den här sortens verksamhet, man är aldrig ledig och kan aldrig veta när man får extrajobb.
Sen kunde vi sjunka ner i soffan, korka upp julmusten och bara slapptitta på en tv- serie vi håller på att plöja oss igenom, eller höll på kan jag säga för vi såg sista avsnittet av Sons Of Anarchy igår och nu måste vi hitta en ny serie som kan underhålla oss när vi ska slappa i soffan under mellandagarna.
Agendan idag blir sedvanliga stallsysslor och ploga snö, snö och mer snö. Det vräker ner, väldigt vackert men ack så tungjobbat.

måndag 24 december 2012

Julaftonsmorgon

Det knarrade trivsamt under fötterna när jag gick upp till stallet i morse och hästarna välkomnade mig som vanligt med gnäggningar. Doris är en inackorderad häst som står längst ner i stallet och hon gnäggar suget för varenda krubba jag fäller in, så söt. Idag var det lite stökigt utanför några boxar då det fina pyntet sen igår såklart hade rivits ner av glupska hästnäsor, men det var fint innan iaf!

Igårkväll spelades det julklappsspel och jädrans va julklappar vi hade lyckats samla ihop, de fick knappt plats på bordet.
 
Såklart blev det kamp om vissa attraktiva objekt och en hel del skratt när någon snopet blev av med sin favoritsak, själv fick jag en hel hög fina saker. Innan öppning...
 
 
och efter.....
 
 
Idag väntar vi hem dottern som kommer hit för julklappsöppning på förmiddagen, det är svårt att hitta på bra saker när man inte längre får långa önskelistor men vi har kommit på lite saker till både sonen och dottern, sen åker vi alla till mamsen där syrran och några av hennes barn också firar loss. Ska bli så gott med julmat, Peppes sillsallad blev extra god i år. I all denna juleyra ska såklart alla hästarna skötas om, det ska fodras, mockas, fyllas höpåsar och vatten, plogas snö och en hel del annat. När man har en verksamhet som denna är man liksom aldrig ledig och har heller inga sovmornar. Men man får ju hålla på med det man gillar, hästarna.
Passar på nu att önska alla en riktigt god och underbar jul, glöm inte att njuta och ta det lugnt!

lördag 22 december 2012

Liten tjyvstart

Måste väl erkänna att jag haft en liten fuskjul ihop med mina inackorderade tjejjer. Tycker det är viktigt att vi har bra sammanhållning och gemenskap i stallet. Det är ju allas vattenhål och roliga hobby så här vill vi ha bra stämning och glada kamrater.
Jag brukar ha ett "stallmöte" en gång i halvåret ungefär och då äter vi taco, tar ett par glas vin och bara tjattrar så mycket vi orkar, och jag lovar att vi orkar! :)
Denna gång kryddade vi med ett julklappsspel, alla tog med två hästiga saker för en struntsumma och spelet var igång. Det var nog inte någon som spelat innan och jag tror att flertalet tyckte det var en superkul grej att anama hemma.
Här var högen innan vi började, självklart blev det några heta saker som många ville ha och jag blev sååå lycklig när klockan ringde och tiden var slut precis när jag lyckats norpa åt mig ett par sporremmar med bling bling, så snygga.
Kanske det vore en bra idé att ha nästa stallmöte runt min födelsedag eller blir det för genomskinligt att jag fiskar efter paket? hehe!
Fast jag fick ett fint paket av stalltjejjerna när jag fyllde år så jag behöver nog inte dupera dem.
Blommor och vin, precis vad jag uppskattar och gillar, dom har lärt känna mig väl, tjejjerna :)

Dan för dan före dopparedan

Nu står granen på plats, rätt lukt har infunnit sig i huset och det är bara påklädningen kvar. Knäcken är kokad, avsmakad med sedvanliga brännskador i munnen då det verkar omöjligt för mig att vänta tills det svalnat... Men julen är under kontroll.

Igår var det dags för andra sprutan vaccin för fölisen och hon är ju bara för cool, vi kom nämligen ut i hagen mitt under hennes skönhetssömn och hon brydde sig inte ens om att resa sig när doktorn gav det lilla sticket. Får hon ärva sin mors temperament kommer det att bli en fröjd att hålla på med henne och senare rida på henne. Min ligger till vänster.

Min treåring börjar bli lite rastlös i sin vintervila så jag ska nog börja "åka" lite på honom igen så han får tycka att han gör något. Har aldrig varit med om mer positiv häst när man kommer med sadeln, då sträcker han på sig och tittar malligt på alla andra som "jag är mattes ridhäst", så gullig!
Slänger in en bild även på honom från andra gången jag sitter på honom.

fredag 21 december 2012

Grann gran

En julgran på julen hör bara till!
Minns mina barndoms jular väl när man gick upp och tävlade med storasyrran om vem som hann tända granen, det doftade i hela huset så där juligt granigt! Sen åt man gröt framför tvn och tittade på jullovsmorgon, det var en av höjdpunkterna på jullovet, en annan var julkalendern. En favorit va och är fortfarande trolltider, spännande och bra story.
Jag har alltid gjort en stor grej av hela julen, älskade att öppna luckor på julkalendrarna (för de var många!) älskade att koka knäck och framförallt äta den älskade att vakna på julaftonsmorgonen med små paket i sängen, minns att jag alltid fick en inslagen lakrisal av min syrra, väl ihoptejpad såklart! Får än i dag en speciell känsla när jag stoppar en lakrisal i munnen och tänker på syrran då förståss.
Sen minns jag att dagen gick sååå sakta för att inte tala om middagen, alla åt så segt och mycket och länge.
När man trodde det var dags att öppna paket skulle någon rackare ha lutfisk innan fikat, suck. Man höll på att dö av spänning för alla paket (som man naturligtvis inte alls hade klämt och känt på, vissel...) Till sist blev det då äntligen dags för julklappsutdelning, upprafsning av paket, tacka alla och vips upp på rummet och rada upp allt på sängen ringa bästisen och berätta vad man fått.
Sen var man helt slut mentalt efter all väntan :)

Idag har jag varit ute på granjakt, jag började gå genom hästhagarna men de granar som står där är ju klart anfrätta och luggslitna av glupska hästar, vem vill ha en sån här i huset?
 
 
Fick pulsa mig vidare en bit i den faktiskt ganska jobbiga skarsnö vi har (phuu) fast jag ska inte klaga så mycket, fann min gran precis utanför ridbanan så jag behövde inte pulsa mer än 70m.
Den här blir nog bra hemma hos oss, bara den avger rätt lukt är jag nöjd. Utseendet löser vi med glitter och kulor!

Har också en ambition att koka knäck under eftermiddagen, vi får väl se om det blir av. Hoppas då de blir sådär lagom krämiga, vill inte ha stenhård knäck för det är inte bra för mina tänder då jag oftast har så brått när jag äter gotter att jag tuggar sönder mig då...
Har också handlat hem nougat för att göra ischoklad men någon *vissel* har redan ätit upp halva blocket, så det är lika bra att denne någon får äta upp resten också. stackars den ;-)

Julen närmar sig

Det känns härligt att julen närmar sig med stormsteg, jag har alltid älskat julen och med undantag av några julaftnar har det ofta varit den bästa dagen på året för mig.
Allt känns under kontroll till denna jul, nästan alla klappar är inköpta och alla planer och tider är spikade. Ser fram emot julmaten och prasslet när klappar öppnas:)
Igår blev det en tur till storsta´n då sonen behövde en ny vinterjacka och ett par nya snygga vinterskor, han ville inte gå i sina varma rejäla kängor i plugget? Kan väl förstå honom på den :)
Det blev också en lunch på ett känt snabbmatsburgeri där man blir akut kräkmätt i en timma ungefär sen blir man smått hungrig igen.
Nåväl det löste jag när vi kom hem och slängde oss i soffan för att se ett avsnitt Sons Of Anarchy, då stog lilla nötskålen tillgänglig och jag knäppte nötter så den underbara mannen inte hörde något från tvn, men magen blev tyst i alla fall.
Vi ägnade oss också åt att slå in och göra finfina rosettkrullar på några klappar, mina och den underbara mannens krullar skiljde sig lite ifrån varandra, men va tusan det är innehållet och tanken som räknas!
Just dessa paket är till uppesittarkvällen som vi firar med våra trevliga grannar, vi äter god mat och spelar julklappsspel. Det verkar som om folk spelar på olika sätt men vi spelar i två faser. Först slår vi tärningen och om man får en tvåa eller fyra får man ta ett paket, så håller vi på till alla paket är slut. Sen öppnas paketen och rond två startar. Då ställer vi klockan på tid tex en kvart och vi slår igen, på en tvåa eller fyra får man då ta någon annans paket.. Det brukar alltid bli jätteroligt och vissa saker blir jätteattraktiva, speciellt om man märker att någon blir extra förtjust i någon viss sak, den blir HET på marknaden!
Just på hästfronten är det lugnt för närvarande då jag inte rider på någon just nu. Har haft en tuff höst och förlorat inte mindre än tre hästar så ridsuget är lika med noll, jag kommer att återkomma om det i ett eget inlägg så småningom.

torsdag 20 december 2012

Det som göms i snö

Vi har en familjemedlem som är en riktig snuskis. När denne bodde med oss i huset gjorde han sina behov närhelst och varhelst han behagade, inte så trevligt vill jag meddela.
En otrevlig och ganska pinsam incident var när vi bodde i vårt förra hus och renoverade källaren då en målare kom för att hjälpa till.... När jag gick ner i källaren för att beskåda hans verk efter en lång dag konstaterade jag att han hade haft sällskap av en riktigt illaluktande tämligen lös "hög" som vår vän placerat på några golvskyddspapper.
Annars var den vanligaste rastplatsen i vårt badkar.
Nåväl när vi flyttade ut på landet blev det så att vår vän fick flytta ut i stallet för att göra lite nytta. Han är väl inte så mycket mer rumsren nu kan jag meddela och han gör glatt sina behov så nära huset som möjligt eller mitt på gårdsplanen och den senaste placerade han väldigt olämpligt på altanen som husse byggde under sommaren, någon lever farligt på gården, myyycket farligt!

onsdag 19 december 2012

Första inlägget!

Hur börjar man ett "första inlägg"?
Tänker inte göra en lång presentation, det får komma eftersom. Här sitter jag mitt ute i skogen på en gård där jag driver ett inackorderingsstall och har några egna hästar. Här finns för dagen 13 hästar varav två urgulliga föl.
Jag har en underbar man och två härliga ungar, en som redan flyttat hemifrån och en som hotat med att bo hemma till han är tjugofem... Vi får väl se! :)
Själv är jag i lagom mogen ålder med en begynnande panik över att åldras, jag har inga problem att bjuda på mig själv och jag får väl redan här be om ursäkt då mitt språk inte alltid följer min ålder...;-)
Oftast är jag en gla skit med en väldigt positiv inställning till allt och alla, för vi lever ju bara en gång!
Nu väntar mockning av boxar så jag får lätta på röven och göra lite nytta även idag.

Här är jag och min fina fölunge från i somras!