att överleva ett snedsteg...

Jag har haft en del konstiga lite farliga tankar den senaste tiden, har gått och funderat på något som inte alls är likt mig, lite förbjudet och farligt i min värld.
Men jag kan inte sluta tänka på det och mitt motto har alltid varit, man ska inte dö nyfiken!
Såklart funderar jag på hurvida jag skulle klara av att frångå mina principer så pass mycket, överlever jag detta snedsteg?

Jag har funderat på att börja motionera!

Ryser lite av obehag bara jag skriver det för det är verkligen inte min grej, jag har ju alltid fått min tillräckliga motion av arbete och min hobby. Att mocka, leda ut och in hästar, springa kors och tvärs med höpåsar, vattenslangar och laga hagar etc är ju en liten motion i sig men sen detta hände har jag ju ingen häst att träna på och av någon anledning har mina kläder krymt lite i garderoben.
Men vad ska jag göra då, jag är full av ursäkter till att göra något som kan liknas med motion, jag vill inte behöva åka någonstans (helst inte röra mig alls heller :)) och det måste vara lite kul eller inte kunnas skippas så enkelt.
Promenera: Nu är det för mycket snö, förut var det för halt, innan det kanske jag inte hade lämpliga skor och innan det kanske jag bara blev bajsnödig... Så fungerar mitt ursäktssystem, det finns verkligen alltid en lämplig för var situation man vill undvika.
Springa: Bajsnödig direkt! och alla vet ju att det inte går att utföra något annat då!
Någon lämplig maskin kanske man skulle skaffa sig, så man kan titta på tv, kanske blogga samtidigt och bäst av allt kan man ställa ett glas vin i drickahållaren så man har belöningen inom räckhåll efter väl utförd prestation. Risken är väl att jag måste låsa fast mig vid maskinen för att inte springa in och blindskita igen...

Som ni märker har jag en bit kvar men tanken finns där och undrar om jag inte gick ner ett hekto bara av den :)