med risk för att sticka ut hakan...

Det här med heder är något jag funderat en del på, speciellt nu efter jag själv gjort ett hästköp jag reklamerat för att hästen uppvisar mer än ett problem och tvingats stämma säljaren då denne vägrar ta tillbaka hästen då denne anser att hästen är felfri.
Jag går inte in här på specifika detaljer just nu, men hästen är inte ens i ett ridbart skick enligt mitt mått att mäta djurhumanitet eller säkerhetsskäl för ryttaren!

Det stod också fram till årsskiftet en häst uppstallad här som hon inte kunnat använda till önskat ändamål dvs ridning, sen bara någon vecka efter hon köpte henne.
När hon reklamerade blev det blankt nej från säljaren som ansåg att hästen var ok när den lämnade honom, som han sen i de muntliga förhandlingarna (efter lååång tid) ändrade till att faktiskt vilja ta tillbaka hästen för köpeskillingen.
VARFÖR i hela friden kunde han inte då gjort det direkt vid reklamationen? Varför ska det behövas dras in advokater, göras kostsamma veterinär-undersökningar och ta ett helt år som kostar massor av pengar och engagemang för den hästägare som står med en häst denne inte kan använda, när han ändå sen erbjöd ett återköp?

Om han nu ansåg att hästen var fullt frisk vore det väl bara att ta tillbaka direkt och sälja vidare?
Utan att gå in på detaljer om just detta fall så godtog inte köparen budet under den muntliga förhandlingen, utan bestämde sig för att fortsätta till rätten, hon ville få köpeskillingen tillbaka samt alla utlägg hon haft under detta år etc. Och alla som har häst vet ju att det kostar en slant att hålla häst, sjuk, frisk, andvändbar eller ej!

Som grädde på moset har det hänt igen, en bekant ringde mig häromdagen och hade precis haft veterinären ute till deras nya ponny de köpt som första läromästare åt sin dotter.
Ponnyn har uppvisat diverse konstigheter och inte varit helt okomplicerad vid ridning, inte så konstigt tyckte veterinären som omedelbart kunde ge en misstänkt väldigt tråkig diagnos, som givetvis inte har hunnit uppkomma under den korta tid de haft ponnyn i sin ägo.
Besviken och uppgiven ringer hon upp de tidigare ägarna och meddelar detta och får ett blankt nej i örat, de tänkte minsann inte ta något ansvar i denna fråga.
Har folk helt missat att det finns en lag som gäller vid försäljning av häst? Det spelar ingen roll om du vetat om problemet innan och ljugit eller inte märkt något alls, ansvaret för hästens tidigare "problem" ligger hos försäljaren OM det inte skrivs ned i kontraktet och tydliggörs för köparen såklart.
Självklart skulle jag också tycka att det vore förskräckligt om jag sålde en häst som det visade sig vara något konstigt med. Men jag skulle bita ihop, ta ansvar över situationen,  inte tusingen skulle jag stoppa huvudet i sanden, hålla för öronen och nynna "bingo" tills en advokat tog mig i örat, drog mig till tingsrätten och dömde mig, fy bubblan va pinsamt...

Men nu har även min bekant fått lov att vända sig till advokat, dotterns ponnydröm blev inte riktigt som planerat kan man väl lugnt säga...

Det verkar även nu under 2000 talet finnas belägg för begreppet "hästhandlare" det klingar illa i mångas öron och klangen är lite besk nu även i mina. Är folk inte mer rädda om sina rykten och sin heder kan jag inte låta bli att undra, är det så svårt att erkänna att en försäljning kanske inte blev som önskat?
Problem kan uppstå, men kan man inte försöka lösa det på ett vuxet sätt och vara en seriös säljare/medmänniska.
Med detta vill jag inte svartmåla de proffsiga hästhandlarna och seriösa människorna som säljer hästar, men jag pointerar å det kraftigaste att jag häpnar över de oseriösa som tyvärr viftar med skämsmössan över hela hästsverige!

Skämsmössa!

Någon som har erfarenheter och/eller åsikter i ämnet?