Välkommen hit. Här kommer du få ta del av min vardag på gården och följa med mig när jag ibland lyckas smita ifrån den. Här skriver jag mina tankar, funderingar och händelser fritt tolkat av mig!
Veterinärbesöket gick ungefär som väntat, detta är inte en häst som ska ridas som den ser ut för dagen!
Och denna "dagsform" har hon haft enligt tidigare journaler (jag fått i efterhand) sen åtminstone November -11.
Det är jobbigt att bara stå i stallgången.......
Jag gjorde alltså helt rätt när jag beslutade efter knappt en månad att jag inte skulle arbeta henne mer, och då pratar vi tömkörning tre dagar i veckan ca 20 min rakt ut i skogen samt exakt 5 ridturer på hela den tiden.
Har också fått fakturan från advokaten för arbetet hittills vilken fick mig att börja misströsta min solresa, jag behöver iofs "bara" betala min självrisk samt 20% utöver men bara det landade på dryga 40 tusen.
Pengar är "bara" pengar men jag blir faktiskt riktigt sur när någon annan sätter mig i en situation som denna, tänker inte gå in i detaljer om målet här och nu men dokumentation finns för att se att det rör sig om ett bedrägeri, ett genomtänkt och planerat sådant!
Drar ett djupt andetag och går ut i stallet för lite gos med Qråkan samt motionering av densamme!
Mysigt med ett extragnägg i morse från den nya Fidde som kom igår, han verkade ha sovit gott och klampade glatt med mig ut i sin hage.
Är förskonad med okomplicerade, väluppfostrade hästar som är uppstallade här och det är skönt.
Idag blir det ett veterinärbesök för Tindra, nu är det dags att göra en rejäl undersökning för att gå till botten med VAD problemet är. Det är nu ett steg i riktning mot huvudförhandlingen som inte verkar kunna undvikas efter Måndagens förhandling.
Såklart hade jag helst bara velat slippa se stackars Tindra och önskat att allt kunde ha löst sig för länge sen, samtidigt som ett så pass medvetet och utstuderat bedrägeri jag blivit utsatt för inte bara ska "släppas" anser jag och inte minst min advokat!
Får nog anledning att återkomma i frågan.
Fy faaan vilket underbart väder det har varit hela dagen, sol och faktiskt lite värme, underbart!
Idag har det flyttat hit en ny häst, det är halvblodet Fidde med sin familj Bäckströms, vi välkomnar dem och hoppas att både häst och fotfolk ska trivas.
Han gick ut i sin nya hage och var ungefär som om han alltid bott här, skönt med hästar som är coola i nya miljöer :)
Våren har slagit till på Stona ordentligt, Indira hänger vid staketet så killarna ska se henne och Lillan piper skithögt förtjust så fort någon valack viftar på ett öra. Suck ;-)
Qråkan har fått motionerat några varv och idag kunde vi vara på ridbanan som den underbara mannen har plogat av, idag gjorde solen att snön blev sådär krispig och perfekt att vara på. Det var första gången jag spände in honom och bad om lite jobb och jag lyckades filma en snutt, kan vara kul att se sen när vi är längre fram i utbildningen.
Han var riktigt duktig trots att han var sprallig och väääldigt vaken, efteråt däremot var han lite trött, mest mentalt iofs då vi inte håller på så länge.
Tycker att han har en väldigt bra balans i sin kropp trots att han inte gjort ett smack på fyra månader och som treåring endast riden och lite arbetad med under ca tre månader då han växte som attan!
Jag gjorde igår något jag inte trodde jag skulle göra mer, höll på med sånt som yngre men slutade helt för ett antal år sen då jag inte mådde bra av det.
Egentligen är det den underbara mannens fel som kom hem och lockade med dessa galenskaper och jag föll till föga.
Jag har börjat titta på The Walking dead.
Jag gillar ju inte läskiga filmer och just zombies är mitt värsta och jag blev faktiskt tvungen (jo!) att ta ett glas vin....
Såklart blir jag en total filmförstörare när det drar ihop sig till läskigheter, när folk går rätt in i zombieflocken eller väsnas och visar sig för dem. Då meddelar jag högljutt, MEN GÅ GÄRNA IN DÄÄÄÄR, IDIOT! SKJUT EN GÅNG TILL, TROR INTE ALLA ZOMBIES HÖÖÖRDE...etc.
Hatar såna där överraskningsgrejer när nån hoppar fram eller när något smyger sig på och ingen märker eller när han galopperade in i staden och järnskorna klapprade som tusan... Då måste jag också högt kommentera, MEN GALOPPERA GÄRNA RUNT I HEEELA STADEN, SKJUT ETT SKOTT OCKSÅ SÅ ALLA KOMMER FRAM.....
Den underbara mannen blir såklart imponerad av mitt enorma filmkunnande och över hur jag tycker att filmen ska utspela sig småless och all spänning som fanns försvinner.
Tack och lov för mig som sitter uppkrupen i ett hörn och har lätt hjärtklappning.
Ja ni hör ju, jag borde nog inte se sånt där men nu har jag sett fyra avsnitt så det är väl lika bra att se klart, vi får väl se vem som lider mest, jag som blir livrädd eller den underbara mannen som får höra mina kommentarer samt följa med upp och natta hästarna VARJE kväll ett tag framöver ;-)
Det här med egenheter och knäppa saker man gör, tänkte på det särskilt häromdagen när vi lagade mat.
Jag tog upp en bit för att smaka direkt ur stekpannan och det var givetvis varmt som tusan, blåser som sjutton på det men istället för att vänta tills det svalnar eller lägga ifrån mig det tills det svalnar skyndar jag mig och kastar in det i munnen för att det brände på fingrarna..
Väl där inne slänger jag runt det flåsandes i munnen som om det svalnar fortare då, såklart bränner jag mig på tungan och det är då man tuggar till och sväljer? Varför gör man så, det mest logiska är ju såklart att inte stoppa in brännhet mat i munnen och om man nu gör det spottar man väl ut? Eller?
Att ha en dag när man är helsänkt får inte betyda att man slänger sig på rygg och släpper allt, förut har jag inte ens meddelat mig utan helt enkelt dragit upp smilbanden om jag träffat folk.
Men jag är less på att köra pokerfejs, på detta sätt har jag ju också valt att dela med mig av min vardag och det onda kommer då fram med det goda så att säga och att säga att man inte mår bra ibland kanske inte är så gnälligt vilket jag alltid varit rädd för att folk ska tycka...
Men detta är ju jag oavsett om någon tycker si eller så och om folk tycker saker och pratar käkarna ur led bakom min rygg struntar jag numer högaktningsfullt i.
Planer fanns för dagen och boxar fanns att mocka, tog det dock lite lugnare än vanligt i stallet och passade på att stå stunder i solskenet och bara titta på hästarna i hagen som busade och va allmänt gulliga.
Luxor och Saxon busar....
Efter det blev det ett varv i duschen för att sen åka till byn och frisören, håret vill ibland få sitt och att jag har en ovanligt trevlig frisör och vi även hade bokat lunch gjorde ju att även jag fick mitt!
Vi slog till och åkte till södertuna slott för att få förtära en underbar skaldjurssallad, mums. Min likasinnade granne jobbade hemifrån idag och hängde även hon med på en slottslunch.
Goa Lena ställde upp och lunchade hästarna så jag kunde få smita iväg, hon hade också fixat några höpåsar som jag inte ides med innan jag åkte, gulle!
Sen fick jag lov att slänga mig på soffan för att ta en micronap innan jag tog en liten ridtur på Qråkis och efter det gick en promenad med Gaby, blev ett skapligt tempo och massa prat så vi blev rejält motionerade :)
Qråkis var otroligt pigg och vaken, kan lova att jag inte funderar ens ett ögonblick på att ge honom havre för extra power... Måste i morgon erbjuda honom lite mer att jobba med från marken så han inte spricker fullständigt i bus på torsdag då jag tänkt sitta upp nästa gång.
Qråkis då, jo han fick jobba en kort sväng även igår från marken och han är så roligt att hålla på med för han är verkligen så himla glad att bara få vara med.
Fick loss en hel del päls när jag borstade honom men hälften fastnade på mina vantar och ärmsnuttarna på fleecetröjan som stack ut, även några i munnen. vårtecken, yippi! ;-)
Idag har jag raggat sällskap för en minitur på hästryggen, Laila och Marie kunde tänka sig att valla med oss en liten runda innan de stack ut i skogen. Det är superskönt att det står så många här att jag nästan alltid kommer att kunna hänga på någon, vissa jobbar oregelbundet så det är oftast någon som rider dagtid i ljuset.
Ska göra så här några veckor sen ska jag börja rida för min tränare Maggan så vi får dit alla grunder på rätt sätt och kan lägga upp en vettig plan som ska passa qråkis bra.
Hoppsan vilken berg och dalbana det erbjuds ibland. Tretton minusgrader när jag släppte ut hästarna och om några timmar är det utlovat plusgrader och sol.
Själv vaknade jag innan klockan, passade på att klämma i med tio st extra situps och släppte ut hästar pigg som en mört.
Väl inkommen när jag böjde mig ner för att knyta upp skorna började jag sprutblöda näsblod, skit också! Inte pigg som en mört..
Det är så himla svårt just nu när jag ligger på gränsen av vad jag borde klara av, det har varit ett helvetiskt halvår och det vore nästan konstigt om man inte blev sliten.
För dig som missat vad som hänt kan du läsa här och här och att jag inte har någon reservtank kan den som missat läsa om här och här.
Det jag verkligen längtar efter nu är min solresa jag och mina barn ska åka på, bara ligga och vältra sig på en solstol, läsa en god bok och äta god mat.
Än har jag inte vågat boka men i dagarna borde jag få ett hum om när en eventuell rättegång blir, så det inte krockar så att säga då vi planerat en speciell vecka som passar bäst för alla att åka.
Ååå, va det ska bli skönt, men ååå vad jag kommer att sakna den underbara mannen :(
På fler än ett sätt har jag haft en fantastisk morgon, solen som strålar, snön som gnistrar och blir sådär krispig i värmen och fågelkvittret och utsikten över hagarna med pållar som står och njuuuter i solen. Underbart!
Har dessutom fått besked per telefon angående förhandlingarna som hålls idag i tvisten om Tindra vilket inte gjorde morgonen tristare om man så säger.
Ska ägna en stund åt fakturering och hoppas att programmet kan tänka sig att fungera ordentligt, sen ska jag gå ut och lägga lite tid på Qråkan.
Idag tänkte jag inte sitta upp utan bara köra lydnadsövningar, kanske tömköra lite på vägen, start och stopp, höger, vänster...
Ska bara svälja lunchen först :)
Att kylan håller i sig nattetid gör mig ingenting, då kommer det inte att smälta bort för snabbt och således inte bli så himla blött överallt.
Att det var kyligt i natt kan jag intyga då jag fick hämta hem fölistjejjerna som "råkat" ha sönder sin hage och promenerat ner till Lövsta, telefonen ringde precis när jag krupit ner i sängen.
Så det blev en extra promenad i måskenet för mig idag och tack snälla "grannen" Magdalena som tog ett föl och gick med mig!!!
Båda fölen är helt trafiksäkra kan jag meddela och helt obrydda i nya miljöer... suck ;-)
Skruttfölisar... ;-)
Sen blev det nattskift med snören och isolatorer, just då kändes min hobby inte riktigt som den roligaste men i morse när jag gick ut smälte jag igen då fölnäsorna gnäggade så glatt åt mig, skitungar! <3
Idag har jag schemalagt en stund i en stol i solen mot en husvägg, det ska bli såååå mysigt!
Har haft en särskilt härlig dag med en strålande sol som faktiskt även värmde lite, en ridtur på min fina Qråka, en promenad med Gaby, fått massage samt minglat lite granna i stallet.
Nu ska jag snart glida ner i ett hett bubbelbad och sen krypa upp i soffhörnet under en filt med den underbara mannen.
Nu börjar den där bubblande vårkänslan faktiskt göra sig lite påmind och att höra fågelkvitter och takdropp i en värmande sol gör det lätt att känna så.
Planering pågår också för nästa smitning från Gården, den 9 Mars spelar en "gammal" skol/jobbarkompis med sitt band i Sumpan och då ska jag, Lena och Gaby dit och kolla. Det blir andra gången jag ser dem så jag vet att det blir fullt drag, kul!
Crunge förra våren på Debaser.
Kanske vi sticker upp tidigare för en bit mat och en liten förstänkare, vi får se hur vi bestämmer :)
Sådär ja, nu har jag äntligen tagit mig upp på hästryggen för första gången på över tre månader. YES...
Inledningsvis kan jag meddela att en sadel som inte används på över tre månader tenderade visst att mögla lite, najsis:)
Pussas lite.
Fiiin glad kille!
Hobbe och Linda och Jag och Qråkan.
Qråkan blev glad som vanligt över all uppmärksamhet och fäller som tusingen, ser fram emot en korthårig blank kille snart.
Ledde honom en liten stund innan jag klättrade upp (den underbara mannen vickade med armbågarna och gjorde chickenljud när jag inte ville stiga upp direkt...såklart skojade han bara då han är rädd om Pinsessan), Qråkis stod sen så snällt när matten klamrade sig upp från stiguppstenen.
Snäll och väluppfostrad!
Skrittade iväg en bit på en rätt så vaken kille som trots att han blir lite spänd och blåsig ändå alltid går, det gillar jag!
Sen tänkte jag trava något varv på fältet och göra en fattning för att se om hjälperna satt, precis när vi travade lite kom Hobbe gående på vägen och då sprack Qråkan i ett par lyckoskutt typ *kolla mig Hobbe, jag är riiiidhäst*
Tursamt nog höll jag mig kvar, skällde lite på honom, meddelade att personalen verkligen inte ville trilla av och konstaterade i vanten att en nagel gått av....
Linda frågade snällt om hon kunde rida iväg och jag sa att det gick bra för Qråkan SKA vara trygg bara med mig och det var han också när Hobbe skrittade vidare.
Travade ett varv och gjorde en galoppfattning sen hoppade jag av klappade massor och promenerade en stund. Fina fina!
Lite öm i baken efter att jag satte mig på bakvalvet vid skutten är jag men hemskt lycklig över att vara igång.
Jo då, visst blev det Mello igårkväll också och rätt låtar gick inte vidare, phu.
Tänk om Sverige skulle önska att Army of lovers skulle representera oss, Hjälp och ve och fasa, hur i hel*%te var Jean P klädd, eller oklädd kan man nog säga. Sen att låten var fulländat kass slöt bara cirkeln liksom....
Sen följde ett gäng flata låtar tills det smällde till i pianot och började brinna, den låten gillade jag och resten av svenska folket också då.
Åh, jag glömde Sylvia, eh... jag hoppar vidare!
Sen fick vi även se Sean Banan wannabe, kan bli en sommarplåga men inte en schlagervinnare...
För min del spelade det ingen roll vilken av de skönsjungande småpojkarna som gick till andra chansen eller direkt men nu blev det munter´t :)
Rodnade lätt å programledarnas vägar i inledningsnumret, komiker kommer de aldrig bli i mina ögon och det var tur att Petra kom in och bröt av parodin. Trots att det skulle spela fejk blev det liksom dålig fejk...
Danny tog dock igen det senare i programmet när han skuttade upp på scen med Alcazar som förövrigt var överlägset det bästa på heeela kvällen, även Carstens "bidrag" höll hög schlagerklass och borde få en plats i andra chansen!
Känns lite lyxigt att bara glida runt i stallet, fixa någon eltråd och mäta upp kraftfoder.
Passade på att sopa ur båda sadelkamrarna då det kommer hit folk och ska titta på stallplats i eftermiddag.
Sen såklart hade jag lite kvalitetstid med Qråkan, vi gick en promenad och sen fick han jogga några varv på fältet, ååå va han är lycklig när matte bara ägnar sig åt honom!
Och jag lovar att matte är lycklig när hon tittar på honom in action, tusan va fin han är och va bra han rör sig. Nästan så jag fick nypa mig i armen lite, så fin är han!
Vågade inte fippla upp telefonen och filma men ett litet kort blev det i stallgången efteråt på mattes fina prins.
I morrn tror jag att jag klättrar upp, det är väl inget att spara på, nu ska vi igång.
Ååå va skönt att kunna få sova ut, ligga kvar i sängen och bara mysa i värmen.
Så hade det ju kunnat vara men jag slog upp ögonen prick 07.00 med en känsla av att jag glömt något, försökte somna om en stund men efter tjugo minuter gick jag upp för då hade jag börjat bli hungrig.
Skönt såklart ändå att slippa gå ut för att släppa ut hästar, bara hasa runt inne och fixa frukost och starta datorn.
Gårdagen resulterade i ett stort snedsteg från min sida, under eftermiddagen byggde jag upp ett godissug som inte var att leka med. Som en hungrig vithaj letade jag genom alla skåp efter något sött.
Såklart helt tomt....
Då hittade jag en konservburk med vit sparris som fick bli ett substitut för mitt sug. Slurp så var burken tom men jag var fortfarande lika godissugen.
Tur att den underbara mannen just då dök upp med en stor chokladkaka som jag snabbt glufsade i mig mer än halva av... Mintkrokant, yummi!
Tyvärr hade det inte funnits rökta räkor vilket vi planerat att äta så det blev tacos istället men det gick lika bra att skölja ner med mitt bubbel i glas på hög fot.
Sen hade vi en lång myskväll i soffan, jag fick en härlig fotmassage och vi pratade om allt mellan himmel och jord, alla åren som gått, mycket som hänt och mycket vi gjort.
Jag blev påmind över en hel del skoj saker eftersom jag under denna och denna del 2 period hade en hel del tid som är blurrig för mig. tyvärr..
Han påminde mig också om att jag körde in i en stolpe med hans bil på vår första dejt (kan skriva om det senare) men jag tyckte nog att det mer var stolpen som... ja, ni vet!
Under kvällen gjorde även den där chokladkakan sig påmind, min mage har ju nästan bara fått sunda saker ett tag så det blev lite protester, eller... jag tyckte inte att det var så farligt men den underbara mannen gav mig onda ögat när det smög ut lite lukt under filten när han masserade fötterna på mig i godan ro...
Överdrift såklart då det nästan luktade hallonbåtar!!!
Jag tror att jag har dåliga högtalare i min bil eller så sätter jag igång och sjunger till musiken utan att höra efter vad de "riktiga" artisterna sjunger.
Kan själv kan man säga...
Ett praktexempel har jag i låten One last time med Agnes, jag tyckte låten var särskilt klämmig då jag trodde Agnes hade tuffat till sig lite för hon brukar ju bara sjunga gnälliga längtansfulla kärleksballader.
Men såklart var det inte Agnes som ändrat stil utan jag som la till lite egen text i låten.
Tur att jag inte på någon allmän plats satte igång med hög röst och sjöng *please let me haunt you*...
Tristare Fredagsförmiddag kan man ha än att ha sällskap i stallet av inte mindre än två manliga hovslagare, fem hästar som fick fin, fina fötter idag.
Ett varv till med sulor och broddar, sen borde det baske mig gå att ta bort dem....
Superglad är jag också då jag lyckats få lite hjälp i stallet en helgdag per vecka vilket ska innebära sovmorgon (första i morrn sen...eh, Augusti kanske) lunchning, mockhjälp och packning av höpåsar, min rygg lär jubla! Då ska jag ägna min fria stalltid på min fina Qråka, tömköra lite och pyssla och pussa på goa nosen lite extra.
Hoppas Lenas rygg håller för mockningen så jag kan få hjälp så länge som möjligt :)
Men först har jag ju kvällen att se fram emot, tror att jag kommer att få rökta räkor med aioli samt en flaska bubbel att skölja ner med, mumsfillibabba!
Den underbara mannen och jag, 21 år idag! <3 (hur nu det är möjligt, är inte jag endast 28 år??)
Började fundera lite igår när jag tittade på PLUS där de ifrågasatte varför alla äpplen hade en papperslapp påklistrad?
Den största anledningen (och de äpplena som alltid hade det) var för att märka upp de ekologiska äpplena, det var där jag började fundera...
Papper utvinns av skog som skövlas, känns sådär lagom ekologiskt och sen har vi klistret, om de inte klistrat dit den med ekologisk honung är väl klister rätt så långt ifrån ekologiskt, eller?
För att klistret är starkt det kan vi nog alla enas om, det är rätt så trickigt att pilla loss det utan att gräva bort lite skal.....
Och om nu klistret inte är ekologiskt tänker jag vidare... tränger det inte in i äpplet då och om det gör det hur nyttigt blir då detta ekologiska äpple, utan att ens ha gått in på alla avgasspyende lastbilstransporter som fraktar dem hit?
Rätta mig gärna om jag har fel, för i detta ämne har jag så gärna fel!
I morgon den 22 Feb är det exakt 21 år sen jag och den underbara mannen träffades och "blev ihop" :)
Jag hade raggat upp honom på det bygge vi båda arbetade på i Hallonbergen, först hade det spridit sig bland alla byggubbar att jag tyckte han var en heting och såklart på ett bygge skrevs det (väldigt ocensurerat) med tjocka tuschpennor på väggarna diverse snusk om "oss".
Så jag trodde inte han skulle bli allt för förvånad när jag gled inte lite fint i det rum han snickrade i och sa -Det är inte jag som skrivit det som står på väggarna, men det är sant alltihop.
Den underbara mannen BLEV förvånad och nog såg jag en liten rodnad som spred sig i hans vackra ansikte!
Jag fortsatte med att det inte fanns ett dugg att göra i Vagnhärad men att vi kunde väl göra ingenting ihop om han ville, och det ville han.
Vanligtvis när man ska ragga upp mannen i sitt liv kanske man är nysminkad och fräsch som en rosenknopp, jag var tvärtom plus att jag hade opererat ut en visdomstand samma morgon och kinden var gul, grön och svullen som fan.
Själv var jag mest glad att jag inte sluddrade allt för illa och jag hoppades hela tiden att det inte skulle rinna dregel ur den bortdomnade mungipan...
Men ändå kom Täbykisen ner till Vagnhärad och han är kvar än... <3
På Lördag smäller det, nu har jag bestämt mig och då åker tummen ur fotöljgången!
Qråkan ska börja skolan igen, jag börjar med lite tömkörning ett par dagar för att sen se till att parasitera på andra när de ska ut i skogen, vi kan hänga med på smårundor till en början och ta små pluttpass i ridhuset.
Känns skönt att jag nu vill rida igen och det ska bli så kul att se vad fina Qråkis kan åstadkomma under sitt år som 4-åring.
Såklart finns en önskan om att göra kvaliten men är han inte klar eller verkar växa just då så struntar vi i den och satsar på 5-års istället.
Jag är hemskt rädd om min fina Qråka och han är långt ifrån färdig någonstans, så tid kan det ta att växa till sig och tid får det då ta!
Funderar... undrar om Qråkan går bättre att rida på om han vet att matte har finridbyxorna med bling på? Jag får väl prova och meddela resultatet =)
Inte ens under min mest provokativa ålder lyckades jag sjunka så lågt som vissa faktiskt vuxna människor verkar ha benägenhet att göra.
Ibland undrar man om folk inte har vett nog att se något ur något annat perspektiv än bara sin egen sida, får krypningar av folk som tänker jag, jag och mig, mig och utöver det också du/den är dum, du/den gör fel etc. Bläk.
Jag tänker såklart på Farmens avsnitt igår, hade jag inte varit så nyfiken så jag ville veta hur det går hade jag struntat i att titta då man blir rent stressad av gapet och skriket från flera av deltagarna.
Sen det där skit snackandet om varandra bakom ryggarna är ju bara sååå lågt, såklart är det lika ocharmigt även utanför farmen då det verkar vara vissa människors sätt att glorifiera sig själva, hur man nu kan tro att man blir längre om man hugger huvudet av någon annan?
Lite sant faktiskt :)
Tyvärr verkar dessa dokusåpor mer och mer tendera att spåra ur och bli ett jäkla rövarspel med låga personangrepp och sandlådevarning eller är det en verklighet som kommer fram när människor sätts under press?
Jag glömde ta kort!
Har just gjort en blixtutryckning och hjälpt sonen som "råkat" köra i diket. Såklart skulle jag ju ha tagit en bild på epan när den stod så tjusigt med rompen hängande utanför vägen...
När jag öppnar dörren för att kliva ur säger sonen -mamma det är skiiit halt, äh, tänkte och satte ner foten på vägen och vips gjorde jag någon slags split med ena benet kvar i bilen. OK det var halt.
Sonen och hans kompisar trodde inte att jag skulle kunna dra upp bilen för det var så halt, men jag litar på min bil såpass mycket så jag sa bestämt att -det går!
Sagt och gjort, i med lågväxeln och vips var epan uppe på vägen igen, helt snöig och på spåren att döma hade den snurrat något varv i snövallen innan den stannade, jag tittade mig omkring och konstaterade att det var mitt på en raksträcka och påpekade det med den arga blicken.
Jag frågade vad som hänt och sonen frågade om jag ville veta, jag tittade på sladdspåren , suckade och sa nej det behövs inte... kör försiktigt nu!!!
Det var straff nog att hamna i diket, behöva ringa mamma och den mamma som kom hade stora hästoverallen på och en mössa med tofsar som var uppknutna på huvudet och polarna bevittnade både bil i diket och mamman klädd så ;-)
Tänk att det ska vara så himla kul att sladda på vintern? Har aldrig begripit mig på detta....
Nu har Lollo hästmassör gjort en grundlig genomgång och efter det givit en ordentlig massage på fina Qråkan 4 år.
Himla glad hästägare fick höra idel lovord om hans fina psyke, exteriör, egenbalans i kroppen och framtidsutsikter som dressyrhäst. Kul!
Blev lite pepp nu att börja smått med honom men fick också höra att vilan i vinter varit välbehövlig då han vuxit massor sen hon såg honom i höstas.
Vi bokade en dag om några veckor som Lollo ska komma hit med en av sina hästar för en kortare tur i skogen och då måste ju Qråkan vara igång, smart Lollo.. nu måste jag ju få tummen ur ;-)
Har varit så duktig att skippa onyttigheter länge nu, men jag kände för att fira till det lite så jag värmde frysta jordgubbar och tog massa sprutgrädde. Guuu så gott det var, undrar om jag kommer att orka någon middag sen.. Burp
En sensommarkväll för två år sen hade jag och den underbara mannen dukat upp ute på gräsmattan för en mysig kräftafton med våra grannar, vi hade köpt två hinkar färska svenska kräftor, ååå så gott det skulle bli.
Vi satte oss till bords och började slafsa i oss, för det är ju så man äter kräftor, suga och sörpla! Och en och annan skål såklart.
Den första hinken gick åt i en rasande fart då både jag och mannen i grannhuset är förjävla snabba på att skala och äta skaldjur.
När vi kommit en bit ner i andra hinken sitter grannfrugan och pillar med en kräfta rätt så länge och säger till sist -det är mask i den här kräftan...
Grannmannen skrattar gott åt henne och säger -inte då och sörplar i sig sin kräfta -de kan se lite trådiga ut i köttet bara. Vi narrades lite allihopa med henne och även jag slevade i mig några kräftor till.
Nä säger hon efter lite mer pillande, det ÄR mask, en jävla massa mask.
Nu tog jag en kräfta och dissekerade den ordentligt och visst fan var det mask, en hel klump maskar i storlek med hela kräftans skal precis där huvudet övergår till kropp. De hade alltså varit angripna innan kok så det blev liksom kräftor med extra fyllning om man så säger.....
Här förvandlades våran stimmiga och uppslutna stämning rätt så radikalt, kräftsuget blev som bortblåst, knappt osten som stod på bordet lockade riktigt.
Däremot spriten kändes väldigt viktig om det nu skulle ha funnits någon bacill i masken...
Behöver jag ens tillägga att vi inte haft någon regelrätt kräftskiva efter detta, suget som försvann!
Onsdag morgon och kaffepannan puttrar i köket. Det är dock inte till mig då jag slutade dricka kaffe i maj förra året, men det vankas hovslagarbesök här på morgonen.
Ökade upp situpsen med 10 i morse och tänkte -passa i bikini, bikini, bikini.........
Däremot är jag lite bekymrad över mina promenader, ja promenaderna i sig är inga problem det är mina ben som är problemet. Jag får ganska ont runt höfterna när jag går på framsidan typ, kan det vara höftböjaren?
Och senaste veckan har det gjort rejält ont på mornarna och när jag går upp efter att ha suttit still en stund, försökte stretcha lite efter prommisen igår men det blev ingen skillnad alls, kanske jag gör fel eller stretchar fel grej helt enkelt.
Jag har ju sagt hela tiden att det inte är nyttigt med motion, *plutar med läppen och ser trumpen ut*.
I dag kommer bästa hästmassören Lollo Persson ut till Qråkan, vill checka av honom nu innan jag ska köra igång, tycker att det är bättre att "mota olle i grind" än att lappa och laga om det är möjligt. Dessutom gillar hästarna sååå mycket när Lollo kommer och knådar på dem ;-)
Ska också försöka komma i håg att ringa min frissa, det är dags att toppa till kalufsen så man blir presentabel och schtilig :)
Här har jag lagt in mig i en bild, denna frilla är inte önskvärd!!
Jo, det var välbehövligt och något jag funderat på ett tag. Att jag senaste månaderna gjort ett aktivt jobb för den är ju heller ingen hemlighet.
Äntligen har mina innanlår separerat!
Å så glad jag är att träningen gett resultat, nu ska bara magen plattas till och huden hänga med lite så kommer jag bli skit schnygg och dönöjd!
Jag måste få sticka ut lite och säga att det här är verkligen en vinter som passar mig perfekt. Lagom mycket snö och lagom kallt.
Det här är tusen gånger bättre än slask och plask, regn och rusk.
Jag ser dock fram emot våren något så enormt, värme, sol och grönska, inte fel, inte fel alls.
Det är faktiskt lika kul varje år hur man runt Februari börjar prata om hur mycket ljusare det blir dag för dag för att senare under våren kvittra glatt för alla vårtecken som kommer.
Även fast jag inte älskar alla väderlekar vi har tycker jag ändå om variationen, man uppskattar verkligen när det är bra väder.
Typiskt svenskt att göra ett inlägg om vädret, men vi har ju väder att prata om också, inte samma väder månad ut och månad in ;-)
Idag blir det en promenad i snön som yr glatt här ute och situpsen satt som smäck i morse, I like!
Iaktog stor försiktighet idag när jag mockade och packade höpåsar, efter de senaste dagarnas sjunk vill jag passa mig för att "ta ut mig" i onödan.
Men idag flöt det på fint och jag känner mig återigen som en människa, tog en paus i mockandet och ringde en god vän som har det lite tufft nu, man vill kunna stötta och hjälpa fast man inte finns helt nära....
Kram på dig, du vet vem du är!
Situpsen kommer "nästan" naturligt nu på mornarna men i morse kändes det att jag glufsat massor av mat hela helgen, magen kändes liksom fortfarande stinn.
Därför blir det lite lightare mat idag och så här såg lunchen ut.
Avocado med hemmagjord räkgugga och lite blomkål
Är lite småirriterad över swedbanks e-bokföring, kommer inte in på den och det är dags att fakturera, gillar inte att inte få saker gjorda när jag planerat in dem och är på "G"..
Kanske ska jag gå upp och rugga Qråkan i pälsen istället, han har börjat fälla som tusingen, hoppas det är hans sätt att säga att våren är på väg : )
Nja nu var det inte mig själv jag syftade på utan jag tänkte berätta en grej som hände mig för ett antal år sen, vilket jag tror många män avundas mig : )
Jag och den underbara mannen hade varit ute på middag nere i Trosa med hans föräldrar och syster med man och vi gick ner till hamnen för att ta en efterstänkare i deras båt som låg i gästhamnen då de seglade mycket då.
När vi sitter där och skålar och skrålar lite är det ett par i en grannbåt som vill bjuda över oss på en pilliknarkare, jag som blir väldigt social och älskar allt och alla när jag blitt lite påstruken tyckte det var en fantastisk ide och drog med mig min något motvilliga svägerska och gick över. Alla nya bekantskaper är kul tycker jag!
Jag och min svägerska i svärföräldrarnas båt från sommaren 2012
De var väldigt trevliga och vi fick lov att putsa upp engelskan lite då den unga frun i båten var ryska, extra skoj då jag annars bara pratar svenska och mitt egengjorda hästbebisspråk...
Vi satt väl där en bra stund och jag behövde lätta på trycket så jag gick ner i båten för att låna afträdet, när jag är färdig och öppnar dörren står den ryska ryskan spritt språngande naken utanför, kråmar sig lite och säger på knackig engelska, ju ar so lovly, aj vant ju to tejk mi, maj husband is okej vid dat, hi kan jojn if jo vant... Samtidigt lutar hon sig fram för att försöka ta av mig tröjan.
Min första tanke var att börja skratta, det lät så kul när hon pratade och situationen blev smått väldigt märklig. Jag vet att jag snabbt funderade på hur och när hon kunde ha uppfattat mig som intresserad?
Ehh jaha, hur gör man nu då, hon stod ju i vägen för att bara smita och vad ska man svara, då jag absolut aldrig vill såra någon känslor och jag var inte heller sugen på rysksex trots att hon var väldigt välsvarvad och söt. Inte min grej ;-)
Jag tog bort hennes händer och pressade mig ut genom dörren, tackade för erbjudandet men meddelade att jag var lyckligt gift och inte jättesugen på tjejer eller deras halvkorpulenta mycket äldre män.
Gick upp i båten igen, avslutade min drink tog med min svägerska, tackade för oss och gick tillbaka till svärföräldrarnas båt med skrattet bubblande i magen.
Det är inte var dag sånt händer och jag tror att det finns några män (och kvinnor också för den delen) som skulle uppskattat erbjudandet mer än jag ;-)
Två och en halv timma är lång tid i en biofotölj trots att filmen var hyfsat sevärd. Lite störd över slutet bara.
Tur att vi var ute i god tid då tiden som stod på nätet inte stämde med den verkliga tiden så vi lubbade in och missade väl kanske ett par minuter men det gjorde inget.
En nackdel eller fördel hur man väljer att tolka det, var ju då att jag inte hann köpa något godis alls, vilket säkert hade varit trevligt och gott men min promenad hade varit bortkastad då.
Ska inte klaga och gnälla för mycket då min likasinnade granne hade packat en ryggsäck med några färdigblandade stänkare så vi satt och slickade lite på några gin o tonic längst bak i salongen och led väl inte allt för mycket ändå. Och som den nogräknade säkert kan tänka sig att påpeka så blev promenaden bortkastad iom det ändå....
Såklart innebar det också att vi blev tvungna att springa fnissandes ut på toa mitt i filmen men, what to do liksom ;-)
Efter filmen tog vi varsin bamseburgare på O´Learys, gott och väääldigt mättande trots att jag varken åt brödet eller pompan.
Väl hemkommen slängde vi oss i soffan för att titta på så ska det låta och för att spä på mitt inlägg i morse tycker jag inte att det är speciellt bra längre heller.
Har alltid gillat det supermycket men senaste säsongen har varit lite si och så, eller så kan det bero på att jag har en synnerligen tjurig inställning för närvarande och inte har vett att uppskatta saker, vad vet jag?
Sitter återigen i civila kläder och idag blir det bio på riktigt, kul.
Hoppas jag inte råkar somna bara, vore ju trist om jag småsnarkade lite och ve och fasa släppte mig (som den underbara mannen påstår att jag gör i sömnen?) för jag känner mig lite sliten idag.
Tog mig ut på en promenad med Gaby mitt på dagen och såklart skulle det börja snöa rätt in i ögonen, sucka.. Men jag är så nöjd och stolt över mig själv som håller i och inte ledsnar på detta och slänger mig i soffan med en godispåse istället... Nog för att det skulle varit gott.
Gulledottern agerar hästvakt och insläppare när mamma är på rymmen, skönt att ha en liten stab hjälpsamma människor att ta till när det behövs :)
Men, Melodifestivalen.. Hallå?
Bara det att den har börjat kallas för mello ger mig vibbar om att det mer blitt ett jippo än en seriös uttagning av den låt vi vill sända till stora schlagerfinalen.
Jag har förut gillat att titta på melodifestivalen, då på den gamla goda tiden när det var x antal redan utvalda inte alltid skitbra men kanske inte så jäklarns många dåliga som numera.
I går var det första gången jag tittade på detta i år och jag vet inte, bra tyckte jag inte att det var i alla fall.
Tyvärr tyckte jag även programledarna kändes B, inledningsnumret blev särskilt osäkert och stakande, trist!
Gillade låten med State of drama men om det är en schlager vette tusan, Körberg och gänget hade ju en svängig låt men passar den inte bättre som mellanakt i detta sammanhang? Trist att Amanda F inte fick en bättre låt, hon sjunger ju bra men låten sög.
Carolina af Us låt gillade jag också, blev lite förundrad hur hon ibland lät orden komma ut konstigt, eller är det så hon låter... vet inte?
Annars var det flata låtar som inte föll mig i smaken, ja inte copycat låten som lät exakt som Modern talkings dunka dunka från 80 talet då, den svängde lite men det blir svårt att koncentrera sig på annat än att nynna på den äldre "versionen"... Löjligt likt!
Funderar... är detta verkligen värt att ödsla tid på längre, ibland känner man att även den löjligaste, sämsta som får sympatisörer kan gå vidare, det blir lite fånigt och tar udden av det jag förut gillade med melodifestivalen.
Vi får väl se nästa Lördag, jag sitter väl där och tittar och gnäller igen... ;-)
Ändrade planer blev det för dagens bio, det visade sig endast finnas platser kvar på nedre raden och vi ville inte sitta i nästan tre timmar och titta upp på en skärm rätt så nära. Den underbara mannen blir nästan sjösjuk av detta och vi kunde inte byta till versionen 3D då han blir ännu mer sjösjuk av det...
Ombokning till bio i morgon, däremot middagen tar vi idag och vi ska åka dit bilen tar oss och se vad vi hittar för skoj.
Uppsnoffsad och lite tillsminkad väntar jag på den underbara mannen som ska duscha efter han har pratat klart med dottern i telefonen.
Har förresten glömt tala om att hotellet i Falsterbo till hästshowen är bokat, Måndag till Torsdag, skönt att veta att vi återigen fick rum där vi brukar bo, mysigt och smidigt! Längtar :)
I dag blev det att ta fram det långa benet när jag skulle ta mig över snövallen utanför ytterdörren, all snö hade under natten rasat av vårat tak och det var en hel del då det har legat kvar de andra töperioderna.
Vet inte vad för väder man egentligen önskar sig nu men det är ju "bara" Februari så jag får nog tyvärr önska minusgrader några veckor till.
Har just avnjutit en av mina ibland lite udda frukostar, vad sägs om ungsbakad hericoverts, majs och abourgine med en klutt hemmagjort aioli. Mums!
Ska bli så skönt att smita ifrån gården senare idag, sjunka ner i en biofotölj och vidare äta en god middag.
Kanske jag ska dagen till ära äta lite godis på bion så jag får prassla så där irriterande med en liten påse, ska fundera på den =)
Sitter med grusiga ögon lite likt Kalle Anka på julafton när han blir väckt på sin husvagnnssemester, efter en längre tupplur på soffan.
Gick i godan ro i stallet och pulade med mina göromål när jag känner att jag får akut soppatorsk, länge sen jag fick ett sådant sjunk. Tvingade mig själv att luncha hästar och sopa klart innan jag släpade in kroppen för att vila. Tror jag somnade innan jag ens virat in mig i fleecefilten eller hunnit landat i soffan.
Jag har nog slarvat med mina tupplurar ett tag då jag känt mig pigg, men tyvärr är det så att jag inte fungerar utan dem efter detta och detta del 2....
Nu sitter jag med ett stort glas vatten med massa färsk citron, ska sätta på behaglig musik och kanske ska jag glida ner i ett hett bubbelbad.
Exempel på behaglig musik enligt mitt tycke!
Äntligen Fredag!!
Det har jag redan innan kl halv åtta hunnit läsa på flertalet statusar på Facebook och visst gillar jag helgen för då är den underbara mannen hemma men jag har samma rutiner och tider helg som vardag ändå.
Men i morrn ska jag få gå på bio och gå ut och äta något gott efter och det ska bli så mysigt, planen är att se Hobbit.
Får ledigt från insläppet då gulliga Marie tar det så vi kan vara "ute" länge :)
Då det var ett tag sen jag såg sagan om ringen tänkte jag att man kanske skulle kolla igenom dem innan så vi började med ettan i går. Det vi tydligen glömt är att filmeländena är ju huuur långa som helst och vi fick stänga av när de precis kommit ner i Gruvan och ska passera berget underifrån för då var det dags att sova.
Vi såg ju filmerna när de släpptes och det är ju inte sååå himla länge sen, trots det så kommer jag inte ihåg mer än små fragment av ett fåtal scener.
Så det känns nästan som att se en ny film för mig!
Även om det är väldigt välgjorda filmer så har jag lite svårt för filmer som spelas in i mestadels mörker, blir så... mörkt!
Har också listat ut att det blir en omöjlighet att hinna se alla filmer tills i morrn.....
Alla hjärtansdags hälsning till alla som läser!
Såklart är det inte bara idag man ska visa att man bryr sig om sina medmänniskor, själv är jag dålig på att tala om vad personer i min närhet betyder för mig och jag försöker bättra mig så de ska veta...
Redan som liten fick man jaga mig för en kram och jag var inte den som någon gillade för att jag sa rätt eller snälla saker bara för att... tvärtom ibland, för jag har aldrig haft några problem att tala om var jag står i frågor eller vad jag tycker om något.
Jag fick en stor tankeställare när min far dog, visste han hur mycket jag älskade honom, hur mycket jag uppskattade honom för den han var och allt han gjorde för mig, min man och framförallt mina barn? Jag sa ju aldrig det...
Nu hade jag och min pappa ett väldigt speciellt förhållande och var extremt lika så vi förstod nog varandra bra, han var den enda jag pratade om riktigt jobbiga saker med och han var den bästa lyssnaren för mig. Dömde aldrig, kom med råd och sa emot om han inte höll med. Jag tror att vi var ganska lika där :)
Om jag missade säga det förut, Jag älskar dig pappa, saknar ihjäl mig!!
Nästa tankeställare fick jag när dotterns hopptränare plötsligt avlider endast 39 år gammal, tänkte att det vore väl faan om jag inte ska kunna tala om för folk att jag gillar dem innan det är försent...man vet ju aldrig! Minns att jag ringde runt till några vänner och talade om att jag uppskattade dem och några fick veta det face to face.
Jag har alltid hoppats att folk ska förstå att jag gillar dem genom att ställa upp, hjälpa till, lyssna, vara förstående men jag tror inte att rätt budskap går fram.
Så på detta sätt vill jag säga att jag gillar just dig, ok?
Under perioden då M mår dåligt insjuknar min pappa, hennes älskade morfar i en elakartad cancer, han kämpar sig genom den men dör ändå hastigt i från oss i hjärtsvikt orsakad av alla cellgifter.
Givetvis blir vi alla totalt bedövade av sorgen och den plötsliga tomheten, barnbarnen var hans glädje och han la ner mycket tid att finnas för dem, hjälpa dem och prata med dem, såklart blev det väldigt ensamt utan att ha trygga morfar där....
Detta påverkade såklart M oerhört och ångesten ökade samtidigt som hon heller inte ville visa utåt hur ledsen hon var och hur dåligt hon mådde. Ett arvsdrag från mig som heller inte visar omvärlden hur jag mår eller pratar om jobbiga saker med folk, så att det gör ont att hålla sorg inom sig kan jag skriva under på!
Trots att jag nu var som en hök på hennes armar och gjorde allt i min makt för att hjälpa fortsatte hon skära sig och nu brydde hon sig inte särskilt om jag hittade nya sår på henne. Jag bokade en tid på BUP och vi åkte dit, hon vägrade gå in så den underbara mannen fick bära sin dotter in i väntrummet. Det besöket gav nog inte så mycket då hon trumpet sneglade på kuratorn drog ner tröjan långt och vägrade dela med sig av något, alls! Precis så bestämd och envis som bara M kan vara...
Fortfarande höll hon på med sina dieter och svältperioder, toppat med alvedon för att minska känslan av hunger och kanske av såren på armarna?
Den underbara mannen och jag försökte finkamma huset på vassa saker men såklart hittade hon alltid något att skära sig med när hon ville det.
Parallellt med detta var hon också aktiv ryttare, tränar för fullt och tävlar nästan varje vecka på någon av sina två egna ponnys samt på en lånad. Självklart påverkar hennes sätt att må detta och jag stöttar och hjälper så mycket jag kan för jag vill att hon ska ha kvar sina ponnys då man vill att det ska finnas ljusa stunder och bra energipåfyllare för någon som inte mår bra.
Jag tömkör och rider när hon inte orkar, jag packar och skjutsar till träningar och tävlingar. Peppar och berömmer, kommer med råd och tips och retar upp när det behövs. När hon blev lite nervös hjälpte det om jag sa något "retligt" så hon blev lite sur, då red hon alltid som bäst och i sadeln fanns inga bekymmer eller ångest, då var det hon och ponnyn.
Det är jag som står och filmar bakom hindret :)
Besöken på BUP resulterar i att de vill prova att medicinera, något som M absolut inte vill, hon går ändå med på att prova någon sorts insomningstablett för att se om hon kan få sova lite, hon behöver ju verkligen sömnen för att bla orka med sitt skolarbete som hon satsar på då hon vill ha bra betyg. Vi får även någon ångestdämpande och någon lugnande utskriven om hon vill prova senare.
Under den här perioden var det ju rätt så mycket på tapeten med barn som skar sig och folk pratade ibland om det och något jag blev lite ledsen över var den vanligaste reflektionen. -Dessa barn har haft en dålig uppväxt, deras föräldrar har inte ställt upp tillräckligt etc. Ingen visste då att jag var just en sån "dålig" förälder då jag höll detta för mig själv, hade liksom ingen jag kunde prata med om detta.
Vet en gång när vi pratade om hur många såg på det här hemma, då blev M vansinnig och sa det är inte ni som skurit mig det är jag!
Kommer ihåg en gång när vi skulle vara på vår ridklubb en sommardag och hon går i långärmad tröja, jag säger åt henne att ta av sig då det är varmt, då tittar hon på mig och säger -jag har tröjan på för din skull så ingen ser mina armar så du inte ska behöva skämmas över mig?
Men hjärtat sa jag, jag skulle aldrig skämmas över dig, du får visa dina armar överallt jag skiter i om folk tittar och pratar käkarna ur led bakom oss, jag står upp för dig i alla lägen!
Lilla armen :(
Tiden gick vidare och det var verkligen upp och ner, M provade ångesttabletterna i perioder men fick inte rätt effekt, provade insomningstabletterna men blev för seg dagen efter och kom inte upp till skolan.
En dag när vi just ska gå hem från grannarna får jag ett sms där det står, -Mamma kom hem jag har tagit för många tabletter, ville slippa ångesten, ville få sova, nu är jag rädd.
Det blev ambulans in till sjukhuset och förutom BUP blev nu även soc inkopplade.
Det var en väldigt jobbig period som följde då, jag blev helt manisk och gömde varenda tablett som fanns i huset, finkammade huset på vassa saker och försökte nå fram till min dotter för att lindra och för att hjälpa. Någonstans inne i mig gnagde en tanke, tänk om vi förlorar henne...
Och i en mammas sätt att hjälpa blev vi såklart ofta osams och M tyckte jag la mig i allt och inget, jag ville ha koll på var hon var hur hon mådde och var nog som en superjobbig igel på henne ibland. Jag försökte prata hon undvek ämnet, ibland försökte hon prata och jag fattade inte vinken. Ja, att det är svårt när det är svårt är helt klart!
Samtidigt led jag för hennes skull då folk pikade henne och skrev hatkommentarer på hennes dåvarande blogg att hon var äcklig och skulle gömma sina äckliga armar så alla slapp se, som om det gjorde att hon mådde bättre??
Det är svårt att tänka sig att detta var den jobbigaste tiden, här ser hon så glad ut inför sin bal i 9 an..
I och med morfars död hade mormor hittat en tjej som jobbade med sorgberabetning, hon såg till att M fick träffa henne ett antal gånger och jag tror att det hjälpte lite samtidigt som jag tror M själv kände att nu fick det vara nog.
Nu började hon vilja gå till BUP, började prata med kuratorn och började aktivt undvika att skära sig.
Det var nog inte lätt för henne att ta sig ur det men hon lyckades, ärren på armarna och inombords finns kvar för alltid men huvudsaken är att det tillhör det förflutna!
Hur jobbigt det än var skulle jag göra samma resa igen för bägge mina barn om jag behövde, skulle inte tveka en sekund <3
Den här låten får mig att tänka på min fina M som redan kämpat så mycket i sitt liv, du är stark, god och vis! Jag är en stolt mamma och jag älskar dig.
Pussas med goa fina Razzia i somras med blekta ärr....
För tredje eller fjärde gången denna vinter har jag massiva snöras från stalltaket, kunde det inte hålla sig på minussidan ett tag till? I går var det ju sån där mysig puffig disneysnö som gnistrade så vackert också.
Hoppas det inte trycks ihop till blankis bara....
Är fantastiskt nöjd med min insats med promenaderna och situpsen, jag har lagt till tio st extra bara av farten och det var inte jobbigt alls. På promenaderna känner jag att jag inte längre blir flåsig i backarna och jag kan prata flytande utan att frusta och stöna av ansträngning, eftersom vi alltid pratar som tjattriga höns när vi går :)
Än så länge är jag nöjd med rundan och vill hellre att det känns lätt ett tag innan vi ökar längden, dessutom blir det lättare sen när man slipper gå i snön som rör sig under fötterna, för vi bor ju på landet och går på knappt plogade vägar!
Denna vecka har jag gått mån, tis, ons och det ska bli en sväng även idag!
Duktiga jag!
Har tänkt försöka beskriva hur det var att vara mamma åt ett barn som mådde dåligt, så dåligt att hon hamnade i ett självskadebeteende av att skära sig, svälta sig och ta tabletter.
Får en klump i magen bara av att backa bandet till den tiden, känslan av hjälplöshet och frustration över att inte nå fram, för den som inte vill ha hjälp är väldigt svår att få hjälpa.
Svårt att säga när det började och jag vet faktiskt än i dag inte vad som utlöste det mer än att M började må dåligt och få ångest i tonåren, hon hade svårt att sova bra och var väl aldrig ordentligt utvilad. Och är man trött och ska försöka prestera ökar ångesten och cirkeln är sluten, just tonåren är extra känslig med kompisar, icke kompisar, skolan och hobbyn, man vill vara bra på allt och gärna vara med på allt.
Såklart berättade hon att hon hade svårt att sova och vi bollade med olika lösningar och pratade även om insomningspiller vilket hon då vägrade precis så bestämt som bara M kan vara.
Tiden gick och såklart hände det saker i skolan som säkert var med och påverkade, bla hade M en EMO tid och jag tyckte hon var urgullig med sitt svarta hår och jättelugg som täckte hela ansiktet men i skolan blev hon av några utsatt för elaka tungor, puttningar och till och med att någon kastade brinnande tändstickor efter henne.
Kan säga att jag hade en hel del samtal med rektorerna i skolan, jag var vansinnig!
Under denna tid hade M hittat en lösning på att lindra sin ångest, med smärta. Jag anade ingenting och kunde inte föreställa mig att min gulliga lilla unge mådde så dåligt och gjorde så mot sig själv.
Jag började till slut misstänka att något föregick och trots att jag verkligen inte ville veta gick jag en dag in i hennes rum och sa åt henne att ta av sig tröjan, egentligen förstod jag redan när jag såg hennes blick fylld av ångest och rädsla.
Hon ville inte ta av sig tröjan men jag sa att jag inte skulle lämna rummet förrän hon gjorde det så efter en rätt så lång stunds övertalning drog hon av sig sin stora tröja och jag såg att hon hade rispat sig på armen.
Jag blev såklart både rädd och förbannad och vi pratade en del och hon lovade att aldrig mer göra om det. Jag höll koll tycker jag och bad att få se armarna i tid och otid och trodde att detta var en engångsgrej som jag hade koll på... Nu vet jag ju att hon hade lurat mig, kletat brunkräm, haft hårtofsar och armband så jag inte skulle märka något, ungar kan vara väldigt uppfinningsrika om det behövs.
Samtidigt håller hon hela tiden på med konstiga dieter och svältperioder, vi kämpar och tvingar henne att äta men hittade mat i hennes papperskorg och ibland slängda frukostmackor i diket på väg till skolbussen.
Började ana oråd igen på sommaren då hon hela tiden gick i långärmade tjocka tröjor, hon solade aldrig längre och höll sig mer och mer för sig själv. En dag när hon satt och red tänkte hon sig inte för och drog upp ärmarna så jag såg en stor kompress. Omgående bad jag henne göra halt och gick fram för att titta... Synen över denna såriga arm med några blodiga kompresser och några öppna djupa rispor var så himla tragisk, tusen tankar for runt i mitt huvud.
Väldigt ilsket röda tjocka ärr
Vad i helvetet har jag missat, hade jag kunnat stoppa detta, stackars fina lilla M, lilla fina armen så förstörd och hur kunde jag låta detta hända. Och va tusan gör jag nu?
Såklart reagerade jag och blev ledsen, jag blev arg galen, orolig, ja allt det där som föräldrar blir när något händer och lilla M sitter på sin ponny med armarna hängande, tittar på mig med med blanka ögon under sin tjocka svarta lugg, ertappad och jätte ledsen.
Under den här perioden umgås hon mycket med en person som heller inte mådde bra och denne gör verkligen inte saken bättre bla genom att idogt puscha M att hata sina föräldrar, förnedra M om hon inte tyckte lika och trycka ner henne om hon inte var klädd eller såg helt rätt ut. Dessutom råkade jag läsa bla ovan skrivna plus att denna person skrev att jag var en äckelmorsa och denne person kunde se till att jag dog?
Det var inte en helt kul period men jag tror att M mådde tusen gånger mer dåligt över allt detta än jag och den underbara mannen, trots att det såklart påverkade oss mycket och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var riktigt tufft vissa dagar.
Fortsättning följer, hur hjälpa någon som inte vill?
Jag har under många år intagit min frukost vid datorn, lunchen också för den delen. Jag gillar sällskapet och möjligheten att surfa runt, läsa och leta.
På morgonen har jag typ ett mönster över de sidor jag alltid kollar in, jag börjar alltid med facebook och sen vädret efter det vill jag kolla nyheter och sen hästannonser.
Det har jag alltid gillat att göra så jag har god koll på vad för dressyrhästar som finns till salu, jag kallar det min porrsurf!
Det är faktiskt både intressant och roande att lusläsa annonser och framförallt prissättningar som folk sätter, ibland sätter man teet i halsen av en ofrivillig frustattack.
Många av de hästar som ligger ute nu låg ute även för ett halvår sen då jag letade aktivt och en av hästarna jag ringde på som absolut inte gick att pruta på, ligger nu nere i en prisklass där jag hade kunnat slå till.
Hur tänker folk då? Blir man inte av med hästen kostar den ju där den står och går hela tiden och ska skötas om och ridas.
Fast, det är varken lätt att köpa eller sälja häst. Det ska gudarna veta...
Den underbara mannen måste ha saknat sin Pinsessa i helgen då jag fick en bukett med sju rosor i går när han kom hem, han är bäst min man!
Väl nersjunkna i soffan under den fluffiga fleecefilten kommer dottern hem på besök med sin pojkvän, hon hade beställt lite kläder från samma ställe där jag ska handla och hon ville att jag skulle få prova de storlekar hon hade köpt då de var väldigt stora i storlekarna. Faktum är att jag måste beställa 32/34 för att det inte ska se ut som om jag har ett tvåmannatält på mig.
Tyvärr tvingade hon mig att försöka få på mig de jeans hon krympt ur men jag har nog några kilo kvar tills de sitter bra. Jag lyckades klämma ner aschlet i ena paret och faktiskt knäppa knappen men som dottern sa, mamma, fläsket trycks till och med ut över fickorna på röven...
Ja, ja... snart sitter nog även de paret jeans som de ska när röven är rejält upptightad efter alla mina promenader!
Kanske inte redan i morrn då jag hoppas den underbara mannen köper hem en selma till mig, dieten till trots så unnar jag mig det jag verkligen vill ha, dock får det stanna vid en då jag blir ganska "trist" i magen av brödet....
Så jäkla gott!
Snart på med skorna och ut i snövädret på en promenad med Gaby.
Känner att vi hann bearbeta en hel del ämnen med betoning på häst under helgen runt frukost, lunch och middagsbord.
Gillar hur brett och bra man kan stöta ämnen när man sitter bland folk som inte är rädda för att sticka ut med en åsikt men samtidigt vara respektfulla nog att respektera och lyssna på andras.
Något som bla kom upp var ämnet försäkringar.
Har man hästen försäkrad för det värde man uppskattar att den ligger i, en mindre summa, enbart veterinärvårdsförsäkrad, A1, A2, eller inte alls?
Här lät det som de flesta hade sina rejält veterinärvårdsförsäkrade men inte hade råd att ha livförsäkrnig på ett högt belopp, de flesta verkade ha fler hästar och då blir det dyrt.
Någon nämde att denne tyckte att ett försäkringsvärde indikerade på ett lämpligt ev försäljningspris, men där håller jag verkligen inte med, det är fortfarande en häst jag köper inte ett försäkringspapper. Sen står det ju fritt den nya ägaren att försäkra upp hästen så mycket denne önskar och anser att den har råd till.
Själv har jag mina hästar ordentligt veterinärvårdsförsäkrade men valt att hålla livförsäkringen lägre.
Hur är era hästar försäkrade?
En het potatis i vissa diskussionsforum kan vara hästens behov av utevistelse, personligen är jag emot att hästar står i sin box 23 timar om dagen och endast får komma ut när det är dags för ridning.
Hästen är ju ett djur med helt andra behov än det som erbjuds i en box, vissa hästar kan få komma ut några timmar i en pluttruta som såklart är bättre än inget men fortfarande inte ens lagligt i Sverige då det klart och tydligt står i vårt regelverk att hästen ska erbjudas tillräckligt med utrymme för att kunna tillämpa alla gångarter lös dagligen...
Min åsikt är att hästarna ska få vara ute i sin hage på dagarna, där kan dom fnula runt, busa lite, gnaga på träden och rulla sig så där grundligt så mattarna suckar när de kommer till stallet och ser det :)
En häst som alltid erbjuds utevistelse blir inte sådär galet rallysugen och det är ingen häst i mitt stall som gjort sig illa för att de har galopperat runt och varit glada.
En annan het potatis kan vara om hästen ska gå med kompisar eller ej, här finns givetvis utrymme för viss ruckning på min åsikt beroende på omständighet med sjuka hästar eller hästar som är surpåttor och är en uppenbar skaderisk.
Annars är jag för att hästarna ska få gå med minst en kompis vintertid, sommartid går de på gräs och då går det alldeles utmärkt att ha ett större gäng tillsammans, i alla fall här ;-)
Vi har en surpåtta här som vi inte släpper ihop med någon, en häst som går i sjukhage och därav går själv samt det nya stoet går själv för senare ihopsläpp när det kommit lite gräs som alltid underlättar och tar bort intresset att pipa runt och markera. Sen går det två ston tillsammans, valackerna är uppdelade två och tre med en nyligen ändrad konsultation då några inte passade ihop. Ändringen har slagit väl ut och det är återigen lugn och ro i alla hagar.
Uppenbart vet jag ju att många vill ha sina hästar själva pga skaderisken, nu har jag ju själv förlorat en häst just i en hagolycka men annars om jag funderar tillbaka så har de skador som kräver konvalescens eller extra vård inte uppkommit av att hästarna skadat varandra i hagen här.
Under helgens konferens kom Michelle Hagman och pratade om sitt liv och jobb. Hon har jobbat 9 år i tyskland som beridare och bla kom frågan upp hur de såg på det här med utevistelse.
Hon berättade att hon hade hand om mellan 12 till 17 hästar från st George nivå upp till Grand Prix och ALLA gick ut varje dag, i stora hagar med upp till tio hästar i samma, medans några gick två och två.
Någon frågade då om hennes fyra Grand prix hästar gick ensamma, då tittade hon upp och svarade, nej, varför skulle de göra det? Jag vill att mina hästar ska få vara hästar!
