Kinderkräfta, en med överraskning i!

En sensommarkväll för två år sen hade jag och den underbara mannen dukat upp ute på gräsmattan för en mysig kräftafton med våra grannar, vi hade köpt två hinkar färska svenska kräftor, ååå så gott det skulle bli.
Vi satte oss till bords och började slafsa i oss, för det är ju så man äter kräftor, suga och sörpla! Och en och annan skål såklart.
Den första hinken gick åt i en rasande fart då både jag och mannen i grannhuset är förjävla snabba på att skala och äta skaldjur.
När vi kommit en bit ner i andra hinken sitter grannfrugan och pillar med en kräfta rätt så länge och säger till sist -det är mask i den här kräftan...
Grannmannen skrattar gott åt henne och säger -inte då och sörplar i sig sin kräfta -de kan se lite trådiga ut i köttet bara. Vi narrades lite allihopa med henne och även jag slevade i mig några kräftor till.
Nä säger hon efter lite mer pillande, det ÄR mask, en jävla massa mask.

Nu tog jag en kräfta och dissekerade den ordentligt och visst fan var det mask, en hel klump maskar i storlek med hela kräftans skal precis där huvudet övergår till kropp. De hade alltså varit angripna innan kok så det blev liksom kräftor med extra fyllning om man så säger.....
Här förvandlades våran stimmiga och uppslutna stämning rätt så radikalt, kräftsuget blev som bortblåst, knappt osten som stod på bordet lockade riktigt.
Däremot spriten kändes väldigt viktig om det nu skulle ha funnits någon bacill i masken...

Behöver jag ens tillägga att vi inte haft någon regelrätt kräftskiva efter detta, suget som försvann!