Varför blir det så att man vräker i sig godiset som om det vore den sista sekunden i livet och när man börjar må lätt mystiskt illa så klämmer man ner lite till. Godissuget är borta nu kan jag meddela!
Just nu tänker jag förnuftigt att jag nästa gång kommer att ta det lugnare med godisskålen men vis av ålder
 |
| Smaskens.. ett tag. |
Illamåendet fick dock lite konkurrens av smärtan av en broddad häst på stortån, Qråkan blev rädd för något när jag skulle ta in honom och stämplade foten helt utan att skämmas eller ens blåsa på tån... Tån sitter kvar och har just antagit en ljusblå ton, schnyggt!
Har ju alltid haft stålhättor just för att undvika dessa skador men det blir så jäkla kallt att gå med sådana på vintern och mina varma sköna kängor stod inte emot mycket mot hästfoten, men de höll :)
Ska nog gå och ta ett stort glas mjölk, det tenderar lugna ner och neutralisera en sockerproppad magsäck och kanske det funkar att doppa en bultande stortå i också... Inte samtidigt då.... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar