Blandade känslor...

Beslöt mig ändå trots att jag gick på sista ångorna av ork att åka på årsmötet i min ridklubb, det är ju alltid roligt att träffa mina klubbkompisar.
Glad blev jag också att det var fixat med en special"smörgås" åt mig som inte äter bröd, en salladsvariant av ost, salami och soltorkade tomater, mums!

Fick en liten klump i magen när jag gick upp och mottog blommor för min och Blå Bands insats i Div I laget tillsammans med resten av laget, saknar ju min fina häst så...

Mattes fina tjej<3

Hade precis lyckats svälja ner den klumpen när jag blev uppropad igen och då för att mottaga priset för "årets Kämpe".
Det var med väldigt blandade känslor jag gick upp och tog emot blommor och pokaler, givetvis blev jag jätteglad och rörd över omtanken och uppmärksamheten. Samtidigt som jag blev ledsen över anledningen att jag stod där och fick faktiskt bita mig i läppen för att inte börja böla
Jag tänkte för mig själv *skärpning nu förihelvete* och det fungerade, men hade någon sagt ett enda snällt ord hade det inte gått....
Om någon har missat vad jag "kämpat" med finns det att läsa här och här.

Tack GARK för blommor och pokaler!