HA! Kan fan själv!

Såg ikväll att det kommit ett nytt avsnitt av The walking dead och jag var tuff nog tycker jag att föreslå för den underbara mannen att vi skulle se det.
Lite läskigt tyckte jag att detta avsnitt var så jag blev tvungen att se lite till på tv för att neutralisera zombierädslan lite...
Den underbara mannen somnade och snarkade glatt på soffan och jag insåg att jag skulle bli tvungen att natta hästarna själv ikväll, hjälp!
OK, tänkte jag, hur läskigt kan det vara... Jo, direkt när jag öppnade dörren tänkte jag att jag skulle ha velat ha ett koben, för det har jag sett att det fungerar bra att slå in pannan på dem ja, zombisarna!, ingen där, fortsätta upp mot stallet.

Då hör jag hur någon går på den skrovliga snön, långsamt med ett steg i taget, mitt hjärta stannade nästan...
Visst fattade jag att det var en bambi men nu var pulsen uppe, väl inne i stallet får jag ju en myskänsla och pållarna gnäggar glatt. Matar och pussar och sen är det dags att gå ut. Puls, igen!

Då ska jag stänga den uppställda ytterdörren och vem vet vad som står bakom?  Så jag intar en karateställning och lossar spärren som håller dörren fast mot marken och är beredd, ingen där... går med snabba steg mot huset med ett segerrus i kroppen, YES jag kunde natta hästarna själv efter en skräckis!
Jo, The walking dead ÄR en skräckis!!!!!!