Igår när jag promenerade genom Stockholm city häpnade jag lite över att det även ses som en lämplig rastplats för stadshunden. Alltså hur kul kan det vara att backa upp rompen mot en (i bästa fall) husvägg för att skamset se sig om samtidigt som du trycker ur dig gårdagens mat?
Eller balansera upp på en yttepyttig snöhög och kissa eller pinka på en husvägg med pisset rinnande in under två av dina tassar.
Kanske är bara jag, men jag har upplevt att mina hundar har velat "gå undan" vissa i högt gräs när de ska "till" och jag tycker inte att det ser varken kul eller ok ut mitt på gatan!
Nu är det väl så att många av dessa vovvar inte har något annat att jämföra med, eller så åker mattarna och hussarna ut i skogen med sina vovvar ofta, vad vet jag?
Tragiskt också med de som låter hundarna rasta sig inne på centralen samt tunnelbanan vilket jag sett flera gånger, ofräscht med hundpisspölar vid stolpar och mot väggar?
Sånt har jag liite svårt att förstå!
Det finns även folk som anser att storgatan i Luleå är lämpligt att rasta sina hundar på. Och för den som inte varit i Luleå kan jag ju säja att stan inte är så pass stor att man skulle kunna gå i alla fall lite avsides med sin jycke...
SvaraRaderaStockholm är ju ändå något större och kniper det så kniper det kanske. Men jag skulle aldrig rasta min hund på stan.
Iofs skulle jag aldrig bo i stan heller så.