Mer om (o)respekt, surkärring!

Spinner vidare på det här med hundar, (o)uppfostran och respekt.

Vi pratade faktiskt om det i stallet häromdagen det här med lösspringande hundar, med en matte eller husse som ropar på håll "den är snääääll". OK men det hjälper väl inte om min häst tex blir jätterädd, kanske inte för hunden i sig men av att den plötsligt kommer rusande från något håll.
Kan de inte bara kalla till sig sin hund eller är det så att de inte har tillräcklig pli på den för att egentligen ha den lös?
Själv har jag några gånger svarat på "den är snäääll" -*jaha, men det är inte jag*!!
Tänk om inte jag vill ha en hundnos uppstucken i skrevet vidare upp i ansiktet eller ett par skitiga hundtassar på brallorna, tänk om jag faktiskt är rädd, allergisk eller bara ogillar ouppfostrade djur?
Här har jag inga problem att ta till "hemmarösten" och be hunden gå därifrån då jag absolut inte ser det charmiga med en så pass närgången jycke.
Ansvaret för det ligger ju såklart inte på det stackars överglada djuret utan på ägaren.....

När jag själv var hundägare var jag noga med att hunden hälsade på "mina villkor" och inte förrän det sas att det var ok, den ras jag hade fäller ju lätt en människa och några barn hann flyga som käglor innan uppfostran "nått helt fram", dessutom var det totalt förbjudet att hoppa på folk och hundarna fick också lära sig att nog var nog när folk "hälsat" klart. Tyvärr fanns det såklart vissa som ändå ropade och lockade på hunden när jag platsat den för att folk hann komma fram till huset eller "bad" den att hoppa upp på sig, suck.. Återigen blev det synd om hunden då denne fick dubbla budskap...
Kan konstatera att det är enklare att uppfostra en fyrbent än en tvåbent då de tvåbenta oftast gjorde om samma sak nästa gång de kom på besök.

Glad jycke

Minns tillbaka en gång när jag var ute och gick med hunden då med ena barnet i barnvagn, då kom det en lös hund farandes i full fart mot oss med sin matte ropandes "hit fido, hiiiit, fy fido, fyyy"! Tror ni fido brydde sig?

Min (kopplade) hund hinner precis vända sig mot den andra hunden då den rammar henne och båda faller med full kraft mot barnvagnen som såklart välter.
Nu var min reaktionsförmåga riktigt snabb och jag hinner få tag på sonen innan han tar mark, men satans jävlar va arg jag var, ägaren till den ouppfostrade hunden fick veta att den levde vill jag lova.
Jag bokstaverade k.o.p.p.e.l och l.y.d.n.a.d.s.t.r.ä.n.i.n.g med en ganska hög och bestämd röst, mitt temperament var något extremt mycket hetare i yngre år, kan ha sluppit ur ett och annat fult ord också.....Såg aldrig den hunden lös igen, såg nog dem aldrig mer om jag tänker efter.

Minns med ett leende när den underbara mannen kom hem en gång efter kvällskissen (vi bodde inne i samhället då) och berättade att en kvinna med en liten hund alltid brukade lyfta upp sin hund när de möttes,  fnysandes och sneglande på vår "stora stygga" rottis. Denna kväll ledsnade den underbara mannen och innan kvinnan hann lyfta upp sin hund lyfte han upp vår 40kg rottis och sneglade ner på hennes lilla jycke bärandes förbi på våran (inte helt nöjd uppburen...)!

Såklart fanns det tillfällen när man ville sjunka genom jorden när inte vovven var lydig och inte gjorde som man sa, men man smälte såklart alltid när man tittade in i dessa snälla ögon, våran prins :)

Prinshund!

Detta gäller såklart även hästar, ouppfostrade hästar är inte heller speciellt kul att hantera och kan bli ganska farliga då. 

Barn kanske inte blir så farliga men blir även de ack så ocharmiga ouppfostrade!

Rätt eller fel, men detta är min åsikt, sååå idag har fröken surkärring talat! ;-)