Att svika sina barn?

Som mamma kommer man ibland att tänka på hur starka banden är mellan sig och sina barn, innan jag fick barn "gillade" jag knappt barn förutom syrrans då tre stycken som såklart var de bästa som fanns.
När jag själv fick hålla mina barn i famnen för första gången kände jag något i bröstet och det var nog varghonan som vaknade.
Jag fick en sån stark beskyddarinstinkt och den har jag kvar än i dag, jag skulle gå över lik för mina barns skull!
Under tiden dottern mådde dåligt ( del 1 och 2) fanns det tillfällen då det ibland prövades tålamod mer och eller mindre, det hände att hon sa -lämna bort mig, varför ska ni spara en sån jobbig unge...

Lilla puppan... vad hon inte då förstod och något de flesta normala mammor (och pappor också såklart!) vet är att man inte överger sitt barn, någonsin!
Visst, det är inte alltid "jätteroligt" att handskas med tonårsperioder eller som i detta fall en djupare svårare period, men man måste komma ihåg att barn mår inte dåligt för att retas med sina föräldrar, det är då om någonsin man ska stå bakom dem och stötta, hjälpa och lyssna och älska dem, älska dem, älska dem!

Ibland är tonårsperioder så ocharmiga att man bara vill skrika, gråta, hålla i dem, övertala, muta och hota, man kan bli missförstådd och ibland hatad.
Ingen har sagt att livet är lätt jämt och i min dotters fall mådde jag faktiskt inte sämst av oss och man måste hela tiden komma ihåg vem som är och ska agera vuxet i dessa situationer!
För tänk om jag hade gett upp och släppt min dotter där, hur tusan hade hon mått då, sviken, mamma vill inte ens ha mig eller stå upp för mig.

Sviken, ensam....

Blir ledsen bara av tanken på det, vad ger man för signaler då som förälder, vuxen eller medmänniska?

Har ett litet mantra jag ibland spelar upp i min hjärna: "älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det som mest"
Detta är en ganska bra riktlinje när det gäller barn tycker jag!

Läste på en av mina kompisars facebookstatus att hon suttit med som vittne i en vårdnadstvist också otroligt trist att höra när barn får komma i kläm mellan oeniga föräldrar som då använder sina barn som verktyg i en trist separation.

Sen finns det ju tyvärr människor som inte borde ha skaffat barn över huvud taget och är rent olämpliga som föräldrar, men det är en helt annan alldeles tragisk historia :(

Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle kunna svika mina barn, hur andra tänker och agerar får stå för dem!

<3