En olycka händer så snabbt och kommer inte ensam heller... :(

Jag har skrivit det förr och skriver det igen, "Murphy" har ett sorts agg mot mig. Bli inte för glad Anngelica för då händer det något!

Stod ute i stohagen och kliade lite på fölisarna samt kollade över alla andra så de såg friska och fräscha ut och gick för att klia lite på Tindra, samtidigt böjde sig hon bakåt för att klia sig på magen.
"Såklart" hamnar hon i ett av dessa obehagliga lägen och tappar balansen, tar ett klumpigt kliv framåt, rakt på min fot och foppatoffla.
Givetvis skriker jag rakt ut av denna stämpling och viftar för att hon ska backa undan, vilket är nästan stört omöjligt för henne. Till sist hävde hon sig åt sidan med all tyngd på min fot. Jäklarns va ont det gjorde.

Sitter nu med is på foten, provvickar lite ibland och har konstaterat att tån bredvid stortån som blev rätt så platt nu är rätt så tjock istället.
Hoppas hoppas hoppas att jag kan gå som vanligt i morgon och fortsätta med min springning som just börjat kännas så bra att göra!

Och om det hade räckt med det!?.....icke!

Som ni säkert läst i mina inlägg senaste veckan har min magkänsla angående Qråkan inte heller bara varit lysande och det är ju så att man rätt så snabbt lär sig hur en häst fungerar och jag kände i magen idag att jag ändå ville kolla honom.
Vilket jag också kunde göra omgående då min underbara Veterinär bara råkade komma hit, hon konstaterade att han inte är helt fräsch så hans sommarvila får börja lite tidigare än plan.
Tyckte ju att han var lite högre bak för två veckor sen och det kan mycket möjligt vara så att han har dragit igång en växtperiod.
Ropar inte hej och blir orolig än då det är bättre att det är en liten markering efter böjning på alla fyra benen än bara på ett...
Så Qråkan har sommarlov och jag har en platt tå... Jag tar ett glas vin och sen ett till!