Jag är utrustad med en god portion envishet och karaktären är det inget fel på, det enda jag behöver är motivation.
Den kan svaja en del under tidens gång och jag har fogat mig med att vara en periodare med det mesta jag företar mig såsom dieter, motion, snaskätande etc...
Den enda "dieten" jag faktiskt lyckats med är min egna variant av LCHF eller LCHV som jag så käckt kallar den (lo carb hi vine ;-)) jag äter inte potatis, ris, pasta eller bröd, det har varit så himla lätt och jag har mått så bra av det.
Det är inte så att jag proppar i mig snask eller onyttigheter hela tiden men jag är hemskt svag för det och skulle det finnas hemma jämt skulle jag nog gå och snaska mer.
I går blev det ett typexempel, jag hade både sprungit och ridit och kände mig så himla hurtig och nyttig när den underbara mannen säger, jag är godissugen, åker till affären, vill du ha?
Vad svarar man då liksom, Nej tack? Då skulle jag ju ha ljugit, Ja, tack? Då hade det ju låtit som om jag verkligen ville ha... Så jag mumlade ur mig med lite fånig bebisröst -Jag kan nog smaka något... samtidigt som jag gjorde en grimas för att övertyga mig själv om att jag egentligen inte alls hade tänkt stoppa något onyttigt i munnen.
Vilket jag givetvis gjorde, det gååår liksom inte att motstå en bamseskål med snask, en påse turkisk peppar och inte mindre än tre olika chokladkakor.
Däremot är jag själv stolt över att jag inte glufsade i mig allt utan ransonerade till mig några bitar, sen gömde jag skålen. punkt slut!
Beröm till mig! *klappar mig själv på axeln och ser lagom oskyldig ut*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar