Tuff och orädd, I like!

Även idag tog jag och Linda en skrittur i skogen med våra vilda vackra springare!

Planen var att rida bort till sandtaget och gå en gång ner och upp för en backe, den backen vi hade tänkt rida i var redan upptagen av två hästar från en granngård så vi omplanerade faktiskt då till en bättre backe som både är hårdare att gå i samt lite flackare.
På vägen dit mötte vi två bärplockare som givetvis var jätteäckliga sa hästarna, men när vi hälsat på tanterna så hästarna hörde att det var folk som prasslade runt i skogen, gick de förbi endast lite snorklande.

Däremot gick Qråkan igång en hel del på de två klättrande arabhästarna som kom uppför backen när vi passerade och blev rejält spänd och det kändes som att varenda nerv i honom gärna hade dragit iväg i en jättebrall för det blev ju sååå spännande.
Men han höll sig i skinnet och matten blev glad, nöjd och lite stolt.

När vi sen skulle rida hem så kom det en enorm timmerbil med släp och slamrade förbi precis när vi skulle passera stora vägen.
Qråkan vred endast ena örat lite ditåt men jag tror att det var för att han uppmärksammade att en cyklist kom precis efter, trafiksäker är han som en klippa min fina lilla häst, tuff och orädd. I like!

Jag hoppade sen av och promenerade sista biten, behöver motionen samt att Qråkan kan slippa kånka på den nu ganska tjocka, välmående matten.
Tusan va denna varma sommar har varit ogynnsam mot min form, eller... rund är väl en form? ;-)